Sida 313
XX. En söndag i Hernosand
— 313 —
Vill man efter denna redogörelse för de kyrkliga förhållan- dena bilda sig ett totalomdöme om det nuvarande kristligt-kyrk- liga lifvet, kan detta knappast blifva i hufvudsak fördelaktigt. Hvad angår flit i nådemedlens bruk, vördnad för gudomlig och mensklig lag, religiöst allvar samt kärlek till Guds ord och vår kyrka, har en häpnadsväckande försämring inträdt, så att som- liga församlingar i detta afseende åtminstone i det vigtigaste — förkunnandet af Herrens död — troligen stå lägst i hela den lutherska kristenheten. Framstegen deremot bestå hufvudsakli- gen 1 ökad nykterhet och rikligare bidrag till missionen. Genom otrons, indifferentismens och sekterismens förenade ansträngnin- gar har på några få årtionden en ödeläggelse och ett affall från kristen tro och kristen sed gått öfver vårt land, som torde vara sällsynt i kyrkans historia. Likväl passar en sådan mörk skil- dring icke in på förhållandena öfverallt i Sverige. MWSämst är väl ställningen 1 Upsala, Karlstads, Vesterås och Strengnäs stift samt dessutom i Medelpad och några församlingar i den öfriga delen af Hernösands stift; i norra delen af Linköpings stift, i Gullberg, Boberg, Vifolka och Valkebo af samma stift; i Tveta och Vestra härad af Vexiö stift; i Vestra och Östra Göinge, Villands, Gärds och Östra kontrakt i Lunds stift samt en del arbetaredistrikt inom de vestra delarne af samma stift. I de allra flesta församlingar inom de nu nämnda områdena lefver flertalet af befolkningen utanför nådemedelsgemenskapen med kyrkan. Något bättre synas förhållandena vara i Visby stift och de återstående delarne af Linköpings och Hernösands stift, i synnerhet det sistnämnda, äfvensom på åtskilliga trakter i Upsala och Gefleborgs län. Deremot måste det erkännas, att kyrkofolket inom Lunds, Vexiö, Skara, Göteborgs och Kalmar stift representera befolknin- gens flertal, och att kyrkans verksamhet i dessa trakter har stort anseende och blifvit krönt med mycken framgång. Om mer än en församling i-dessa stift gäller hvad som säges om en af Kro- nobergs läns församlingar: "Folket här och särskildt de, som för något vilja vara räknade i andligt afseende, hafva en särde- les stor fruktan för allt nytt och betrakta det nära nog såsom något antikristiskt.” Och i en annan embetsberättelse heter det: "Församlingen står som en man mot all separatism och kyrko- fiendtlighet, om sådant skulle göra försök att tränga in. Vid Lu- thersfesten 1883 beslöt församlingen att ingå såsom ständig leda-
Källa: Project Runeberg ·
