Sida 331
XXII. I Viksjö
KAP. XXIV.
Det ståtliga Sundsvall.
Sundsvall är hela Norrlands affärscentrum. Under mitt första besök i Sverige hörde jag någon säga derom: "Det är en riktigt amerikansk stad; den är smutsig, den är en liflig affärsstad, och dess invånare äro mycket ogudaktiga.” Men detta var för sju år sedan. Nu är Sundsvall någonting helt annat. Det är verkligen amerikanskt, ty det är Chicago i miniatyr. Ingen resande skuile kunna ana, att för endast nio år sedan hela staden låg i aska. Den är nu ren och fin öfverallt. "Drottningen vid Michigans strand” behöfver åtskilliga år för att få ett så rentvättadt ansigte, som den Tfliga, lilla staden vid Östersjön. Dess rörelse är i ständig tillväxt, och i moraliskt hänseende står den väl icke lägre än andra hamnplatser.
Jag tycker om Sundsvall, och derför försvarar jag det. Det är amerikanskt och i många hänseenden mer än amerikanskt, det öfverträffar oss.
Aldrig har jag sett en sådan enighet, då det gäller att utföra någonting, aldrig så stort och allmänt intresse i offentliga värf och aldrig så storslagen frikostighet som i Sundsvall, allt relativt taladt.
Staden är icke stor, den har endast 14,000 invånare, men den ser mycket större ut och har många inrättningar och institutioner, som skulle utgöra en prydnad för en många gånger större stad.
Jag vill här nämna, huru mycket några af stadens offentliga institutioner kostat: : (331)
Källa: Project Runeberg ·
