Åter i Sverige

NERE.

— 365 —

fortfarande tjenstledig. På detta fält arbeta således för närva- rande 4 svenska mHKissionärer. Vid 1896 års slut funnos inom de förstnämnda, af svenska missionärer skötta distrikten 4 in- födde pastorer, 55 infödde lärare och kateketer, 20 gudstjenst- lokaler, 1,715 församlingsmedlemmar (mot 1,587 vid 1893 års slut), 838 skolbarn och 81 barnhemsbarn.

Den i Bordeaux begynta sjömansmissionen har fortgått på samma sätt som förut, och vår dervarande sjömanspastor har kunnat förtälja ej endast om svårigheter, utan äfven om mycken uppmuntran i detta synnerligen vigtiga arbete.

Missionens inkomster uppgingo under sistlidet år till 60,143 kronor och 44 öre, hvaraf till sjömansmissionen 7,230 kronor och 73 öre. Utgifterna under samma tid utgjorde 77,859 kro- nor 30 öre, hvaraf till sjömansmissionen 4,765 kronor och 138 öre.

Med synnerlig glädje har styrelsen sett missionstidningens spridning fortfarande stadd i tillväxt. Den utgår nu i nära 6,000 exemplar. Till de förut utgifna missionsskrifterna och planscher- na ha flere nummer kunnat fogas, och äfven denna begynnande lilla missionsliteratur har med tacksamhet mottagits på många håll.

Så manas vi då att tacka Gud för hans nåd och magt, men ock till att utbedja mer af välsignelsens kraft öfver oss och öfver vår mission. Så böra vi tacka och bedja i synnerhet på Tredje böndagen, vår kyrkas missionsdag.

Stockholm i maj 1897.

På Svenska Kyrkans Missionsstyrelses vägnar:

A. N: SUNDBERG, HJ. DANELL.”

Ev. Fosterlandsstiftelsen och Missionsförbundet ega också blomstrande hednamissioner.

Svenskarne voro de förste protestanter, som egde en yttre mission. De voro ock de förste, som i detta land verkade för in- dianernas omvändelse till den kristna religionen.

Vi funno tiderna goda i Norrland. Arbetslönerna och kon- junkturerna i allmänhet hafva ej varit bättre sen ”70-talet. Pen- ningar betinga, om man önskar fullgod säkerhet och en lång låne- tid, endast två procents ränta. Hela Sverige känner välsignel- sen af skyddstullarne: Ej underligt heller, ty att de äro nyttiga, tyckes vara alldeles solklart för den, som allsidigt och sansadt be- traktar saken.