Sida 366
XXII. I Viksjö
— 366 —
Hernösands stift är alldeles för stort. Det borde hafva de- lats för länge sedan, och det hade skett åtminstone i fjol, om ej en envis lekman i riksdagen satt sig emot saken. Frågan kom- mer nog nästa år igen. Att mer än hälften af Sveriges areal skall höra till ett stift, är ju helt enkelt orätt.
Nästa år hålles kyrkomöte. De vigtigaste frågorna då blifva troligen behandlingen af den nya öfversättningen af det Gamla Testamentet och det nya Psalmboksförslaget, samt förslag till Domkapitlens omorganisering, så att prester och elementarlärare skulle välja och konungen utnämna medlemmar af Domkapitlet, och göromålen delas i episkopala och rent domkapitelsgöromål, hvarigenom de mångfaldiga göromålen skulle kunna lättare skö- tas. Andra kammaren har redan röstat ner ett dylikt förslag. Den torde vilja hafva ett hufvudsakligen af lekmän valdt och af lekmän bestående domkapitel. En amerikan säger om så- dana åsigter och sådant snack helt djerft: dumheter! Sverige, » som annars är klokt och rättvist nog att hålla styft på fackkun- skap, skulle tillsätta sina domkapitel utan afseende derpå! Nej, det sker nog aldrig, äfven om' Sveriges Andre Kammare ofta ut- göres af en sammansättning, hvars definition aldrig kunnat hvar- ken fullt uttalas eller nedskrifvas. ;
En dag bevistade jag en begrafning i domkyrkan. Den fromme, duglige och nyss förut till kyrkoherde utnämnde konsi- storienotarien Nordström hade fått hembud. De inbjudne hade infunnit sig i sorgehuset redan kl. 31, der den vanliga förpläg- ningen egde rum, hvilken vi amerikaner tycka är så onödig och föråldrad. Vi gingo till kyrkan kl. 42. Svarta täcken voro bred- da öfver altare och altarring. Stora blomsterkransar sågos på al- tarringen med namn och tänkeord tryckta på gula, grå, hvita och blå band. Likpallen var låg, svartklädd, med en väldig eklöfs- krans rundtomkring den och ett kors ofvanpå. Fyra stora lager- träd stodo vid altarringen, och på altaret såg man flera palm- växter.
Småbarn och gamla qvinnor togo många af de bästa plat- serna. Detta bevisade för mig, att sådana begrafningar måste vara sällsynta. ;
Klockringningen försiggick i vanligt tempo. Endast de sista slagen klämtades. Tåget kom femton minuter försenadt och be- ledsagades vid inträdet i kyrkan af orgelmusik. Bärarne, prester och skolmän, voro åtta och behöllo silkeshattarna på, till .dess
Källa: Project Runeberg ·