Sida 386
XXVII. Till det uråldriga Visby
— 386 —
författaren med fru. Vi blefvo alla på det vänligaste mottagna af biskopen och biskopinnan von Schéele, hvilka visade sig vara det mest förekommande värdfolk. Visby stifts presterskap be- mötte också embetsbröderna från fjerran vester med broderlig och förekemmande vänlighet.
Det var gångbord. Allt gick till såsom vanligt är i Sverige vid dylika tillfällen. Dessa gångbord bidraga till att göra festmål- tiderna mindre bundna och tvungna och möjliggöra derigenom ett kamratskap, som i Sverige med allt skäl aktas särdeles högt. Värd och värdinna egde vänliga ord och blickar för alla. Ingen kun- de länge känna sig såsom främling i en sådan krets. De vanliga talen saknades icke heller. Biskopen helsade amerikanerna i främ- sta rummet bland ”hospites.” Genom biskopens stora vänlighet blef det min pligt att å amerikanernas vägnar besvara den så upp- muntrande helsningen. Den vänsälle Visbybiskopen har icke glömt sitt Amerikabesök och vår Augustanasynod. Tänk, om vi finge ett besök till! Men då måste herr biskopen ej komma en- sam, utan i sällskap med "sin bättre hälft.”
Jag förvånades öfver att märka, huru biskopen uti allt följer med våra tidningar och alltså vet, hvad som händer ibland oss ända in i minsta detalj. Han älskar vår synod med en varm och oegennyttig kärlek. Hans omdöme, mognadt under långa år af studier och nyttig verksamhet af mångahanda slag, under talrika resor i främmande land, under innehafvandet af vigtiga förtroen- deposter och embeten, ja, under ett af Kristus helgadt och åt ho- nom offradt lif allt ifrån unga dagar, bör vara synnerligt värderikt och förtroendeväckande. Får jag tala om ett och annat för mitt herrskap, innan middagen hinner afslutas?
Jo, herr biskopen är både förvånad och förtjust öfver hvad Augustana-synoden hunnit och kunnat uträtta under sin jemfö- relsevis korta tillvaro. Alla våra kyrkor, läroverk, barnhem, prest- gårdar, sjukhus m. m., som vårt folk bekostat under sina barn- domsdagar i nya verlden, allt detta bildar ett synnerligt vackert blad i nyare tidens kyrkohistoria. De hårda tiderna medföra fre- stelser både för enskilde och för hela synoden att glömma hvad som verkligen blifvit uträttadt under de år, som redan flytt. Tänk hvilken kristlig, nationell och allmän fostran och bildning, som bibringats vårt folk genom synodens verksamhet i stort! Nu bör ett sådant samfund ej blifva modstulet, emedan affärskriser och svåra konjunkturer i allmänhet för tillfället ställa sig hindrande
Källa: Project Runeberg ·
