Åter i Sverige

— 387 —

i vägen. Genom tacksam hågkomst af hvad, som redan uträttats, och med tålig förtröstan på Guds fortsatta hjelp och välsignelse, skall det lyckas äfven hädanefter.

I nykterhetsfrågan intager hr biskopen obetingadt den stånd-

punkten, att absolutismen såsom lagbud är både obiblisk och olu- thersk. Sjelf är hr biskopen både i fråga om mat och dryck en den nyktraste och måttligaste menniska man gerna kan tänka sig, men han tror dock icke, att något permanent godt kan åstadkommas derigenom, att man gör det till synd och orätt, som icke i och för sig är synd eller orätt. Att måttligt förtära öl eller vin är ej synd eller orätt, och om en kristen ej vill njuta deraf, så är det hans ensak, men ingen annan har rätt att söka tvinga honom till det ena eller det andra i denna fråga. Allt slags fariseism bär till slut dålig frukt, och hvarför skulle nykterhetsfariseismen väl utgöra ett undantag? Vid den älsklige och allvarlige biskopens festmid- dag fanns det både öl och tvenne slags vin. ” Men nu är middagen slut, och man sitter i den vackra träd- ' gården, för att der dricka kaffet och fortsätta diskussionerna. Det var en skön eftermiddagsstund uti det gröna. Presterskapets och lärarenas bättre hälfter voro med såsom åhörare, ty offentligt lyss- nar den svenska qvinnan, hon talar ej, utom i ofantligt sällsynta fall, d. v. s. utom ibland sekterna. Den första: "Huru kan presten på enskild väg bidraga till beredande af ett jordens salt inom me- nigheter, utan att gifva stöd åt donatistisk eller separatistisk vill- farelse?” Inledaren var hr biskopen sjelf, som utförligt redogjor- de för hela spörsmålet på ett allsidigt sätt. Diskussionen blef liflig och lärorik. På uppmaning deltog bland andra äfven pastor Abrahamson deruti. Andra frågan gälde löneregleringsförhållan- den.

Klockan half 8 samlades man till en, för mig åtminstone, oväntad, men derför desto kärare afslutning af dagens förhand- lingar. Det var en kyrklig konsert, som hölls i domkyrkan.