Åter i Sverige

— 4866 —

drömmare, ty en vaken menniska, som vet hvad hon säger, kan ej annat än tacka Gud, att "den gamla, goda tiden” är förbi och det för alltid.

Stackars den, som kom i sina fienders våld i "den gamla, goda tiden.”

Vi vandrade omkring samt hvilade oss efteråt i den vackra parken. Återresan var synnerligt vacker och angenäm. Jag träf- fade bland passagerarne en varmhjertad, ovanligt hygglig gross- handlare från Hernösand, med hvilken jag redan -der blifvit bekant.

I Stockholm och dess omgifningar finnes så mycket att se, att man blir nästan förtviflad. Ingen turist får tid nog att se, det är felet. Jag hann i sommar knappast uppsöka någon enda be- kant, ej heller formera mera än ytterst få nya, ty Vi måste hafva brådtom med att se, se, se!

En dag tillbragte vi några oförgätliga timmar ute på Lidingö, hos enkan efter literatören Arvid Ahnfelt och deras barn. Vi träffade äfven hans syster, fröken Josefa Ahnfelt, föreståndarinna för en flickskola i Landskrona, och dotter till prosten Paul Ahn- felt, "Student-minnenas” författare.

En annan dag tillbragte jag några minnesrika timmar i Vax- holm, Lilla Japan, hos vännen och embetsbrodern, pastorn och författaren J. Seleen med fru och dotter. Der hafva våra gran- nar från Fremont funnit en hviloplats, som syntes vara mycket lämplig. Pastor Seleen har förtärt sin kraft ibland oss i Amerika i tjugofem-årig trogen tjenst. Hans många vänner skola med glädje höra, att hans helsa redan mycket förbättrats genom vistel- sen i Sverige. Må han blifva fullt återstäld.

Hr Larson, af bröderna Larson, bevisade mig mycket vänlig- het. Svensk-amerikaner i Stockholm göra väl uti att samråda med honom om sin återresa och dylikt. Ett hjertligt tack sän- des ända härifrån och dit.