Sida 467
XXXVII. Slottet och Lifrustkammaren
KAP. XL.
Upsala, Danmark, Gamla Upsala.
Högqvarteret för den svenska bildningen heter som hvar man vet Upsala. Huru skulle en svensk-amerikan då kunna besöka Sverige utan att helsa på i Upsala, ehuru den ryktbara universi- tetsstaden om sommaren liknar en bikupa, hvars innevånare plöts- ligt slagit sig ner någon annorstädes. Universitetshusen och dom- kyrkan stå dock lyckligtvis qvar äfven på sommaren.
Min amerikanska tur var med öfverallt i Sverige. I sjelfva Jernvägsstationen träffade jag oförmodadt professorerna Berg- gren och Tottie samt pastor Holm. Detta gaf uppslag till en hel del för oss amerikaner synnerligt angenäma nummer å denna del af vårt Sverige-program.
Det första. blef, att pastor Holm blef vår välvillige vägvi- sare i den stora, nyrestaurerade domkyrkan.
När vi kommo in, stannade jag af häpnad och uppfyldes med den mest oblandade glädje och beundran. Jag har haft för- månen se Kölner-domen, Notre Dame i Paris, S:t Paul och West- minster Abbey i London och flere andra katedraler och domkyr- kor, men ingendera af dem har gjort ett sådant intryck på mig som Upsala renoverade domkyrka.
Kanske min varma känsla för gamla Sverige bidrog dertill. Kanske Upsala sjelf gjort mig en smula färgblind och partisk i mitt omdöme, men jag tror dock knappast det. Träd in i helge- domen, främling, stanna och beundra, äfven du.
Känner du icke huru lätta, luftiga, får jag säga lyftande, des- sa former äro? Ser du icke deras höjd, deras renhet, deras him-
melskhet? Massiviteten saknas ej heller. Det är gjordt. Det är (467)
Källa: Project Runeberg ·