Sida 48
III. I skuggan af ett stort minne
ACE
stod ett oväsen som formligen skakade hela teatern. Herr Beecher gaf mig tecken att fortsätta.
Jag väntada ett ögonblick för att få tyst, och presenterade ho- nom sedan för hans första åhörareskara i Virginia.
Herr Beecher skulle tala om "dyra tider,” men hade beslutat ändra ämnet till "Förvaltning af rikedom.” Han stod upp och gick fram på platformen. Ett förnyadt skrik uppstod. Han stod orörlig och väntade några sekunder. Det blef lugnare och han började. Han sade att det var en naturlig lag, att förstånd och kapital regerade verldsmarknaden, och att det icke kunde ändras, ej ens af Virginias lagstiftande församling, som började med bön och slutade med välsignelse. Hela den lagstiftande församlingen var tillstädes, och publiken, här som annorstädes, lyssnade gerna till ett godmodigt skämt med legislaturen.
Det tog icke många minuter förrän auditoriet fullkomligt var på talarens sida, och i två och en half timmas tid talade herr Beecher till folkmassan, styrande den med sin mäktiga välta- lighet, och uttalande sanningar, sådana de aldrig förut hört. Hans sluttal var en ärebetygelse till staten Virginia, dess folk och histo- ria, han slutade med en kort återblick på det förflutna, huru fram- gångsfullt landet varit, då det sträfvat uppåt, och fostrat sina sö- ner till presidenter och höga platser, men hur olika, när det fostrat dem endast för magt och välde, huru manligt och ädelt dess värdi- ge söner sträfvat på slagfältet, och hvilka sorgliga öden det upp- lefvat. Men i dess med- och motgångar hade Gud icke öfvergifvit det. Det uppväxande slägtet var icke förvekligadt, det hade lärt konsten att öfvervinna svårigheter. Idoghet bragte lycka, och snart, ganska snart, skulle Virginia vara en af de klaraste stjernor i staternas konstellation. :
Sådana applåder och bifallsrop, som då höjdes för herr Beech- er, har jag aldrig förut eller efteråt bevittnat.
Han gick ned från scenen och till ekipaget, och vi voro i våra rum på hotellet innan halfva auditoriet hunnit ut från tea- tern.
Herr Beecher slog sig ned i en stor stol framför en sprakande brasa, och sade skämtsamt: "Tror du inte, att vi nu tagit Rich- mond med storm.” Han hade knappt yttrat dessa ord, förrän dörren öppnades och en hop män kom inrusande. Mitt första in- tryck var, att vi hade pöbeln uppå oss, ty det syntes omöjligt, att de kunnat hinna från teatern, men jag misstog mig. Den
Källa: Project Runeberg ·