Sida 51
III. I skuggan af ett stort minne
CR a EE
Vi gingo alla tre ned till kontoret. Der nere stodo mina for- na kamrater ännu, väntande att få se och möta herr Beecher, för hvilken jag nu presenterade dem och derefter bestälde skjuts.
Herr Beecher sade sig vara mycket glad öfver att återse en gammal tjenare, som en gång skötte om honom och fru Beecher, nemligen då de först bodde i Indiana; han skulle nu besöka hans hustru, som fru Beecher uppfostrat och undervisat i hushåll- ning. De upplyste herr Beecher att Jim var en välkänd och ak- tad man, samt den rikaste af Kansas negrer.
Några minuter senare foro herr Beecher, den gamle mannen och jag sjelf i en öppen vagn genom gatorna af Kansas hufvud- stad. Inom kort körde vi upp till ett stort, vackert trähus. Öf- verallt på gården voro plommon planterade, och öfver fönster och dörrar slingrade sig frodiga vinrankor.
"Jag ser att Letitia hyser ännu samma kärlek för blommor,” sade herr Beceher, när vi stego ur.
Just då kom en storväxt, ärbar, negerqvinna till dörren för att välkomna honom. Jag tror ej att vi någonsin under alla våra resor gjorde någon trefligare visit än denna. De förflyttade sig 1 tankarne tillbaka till deras lif i Indiana, och herr Beecher erin- rade om de händelser och förhållanden, som de gemensamt upp- lefvat, då de byggde sitt hus, planterade trädgårdar, påminde sig de olika hästarne och korna, talade om sina resor i missionsverk- samheten, hvarvid det ofta hände att både hästar och vagn måste dragas upp ur dyn och de förrädiska kärren. Man delade iika hvarandras mödor' och njöt nu lika af den ljufva hågkomsten af det förflutna.
Efter en timme körde vi tillbaka till hotellet. Under hela ti- den talade herr Beecher om sina trogna, berömvärda tjenare. Mid- dagen var färdig, och en stor del af stadens befolkning väntade
utanför att få se den ryktbare mannen.
Vid sex-tiden på eftermiddagen kom Jim in med en stor kan- na varmt kaffe, något som då var ganska svårt att få i denna del af landet.
"Her Beecher, Letitia var rädd ni inte kunde få något godt kaffe här, och hon visste, huru väl ni behöfde det, då ni ju skall tala i qväll. Hon glömmer inte kaffet så lätt, månn tro.”
Oh, Jim, säg Letitia, att hon förstår fullkomligt, huru hon skulle få höra en god föreläsning i qväll.”
Det var en god föreläsning.
Källa: Project Runeberg ·