Sida 574
XLVI. En söndag i Hjärpås
— 574 —
Sålunda gick den John Ericssons önskan i uppfyllelse som han uttalade i bref till en vän i Sverige redan 1876: "Hellre må mitt stoft komma att hvila under en grushög på svensk jord än under ett marmormonument i detta land.”
Den 13 september 1890 var en hänförelsens dag för Filip- stad och dess bergslager. Såsom till en konungs mottagande hade staden smyckat sig med flaggor och äreportar. Men de allvarliga granarne, som utplanterats utmed gatorna, tydde på att det icke i egentlig mening dock var någon glädjens högtid. Med hvilken hänförelse skulle ej hembygden mottagit sin frejdade son lefvan- de! Under tempelhvalfvet fick hans stoft af biskop C. H. Rund- gren mottaga de tre skoflarne mull af den svenska jorden.
En insamling sattes omedelbart derefter i gång för att åt stoftet efter denne "arbetets riddare” bereda ett värdigt hvilorum. Uppropet gälde företrädesvis John Ericssons hembygd och Verm- land, men hela fosterlandet deltog i densamma. Slutligen be- viljade ock Sveriges riksdag efter motioner af de vermländske re- presentanterna bergmästaren C. H. Lundström i Första och lek- - torn Gullbr. Elowson i Andra kammaren 20,000 kronor för ända- målet. När summan stigit till inemot dubbelt detta belopp, kun- de byggnadsarbetet börja. Arkitekterna Hedlund & Rasmussen i Göteborg hafva uppgjort ritningarna, och grafkapellet är upp- fördt af stenhuggerifirman Kullgrens Enka i Uddevalla.
På sin fagra kulle, omsusadt af hembygdsvindar och speglan- de sig i Daglösvåg, står nu kapellet färdigt, ej af marmor, hvarpå Sverige är fattigt, men af tiders tider trotsande granit, och har mottagit till evigt förvar stoftet efter bergsmanssonen från Lång- banshyttan, hvilken mera än mången och de flesta fått hedra och gagna färderneslandet. Den besökande landsmannen känner sig stolt vid denna grift och tacksam mot den stora republik, som hit återskänkte stoftet, och främlingen månde väl här få intryc- ket af, att Sverige, om än fattigt, dock håller sina föredömesmäns minne kärt.
Om landsmännens tacksamhet och kärlek vill det monumen-
tala grafkapellet bära vittnesbörd. Derom vittna ock de kransar,
som medsändes stoftet på dess sköna jordafärd och äfven efteråt samlats vid kistan. Dessa kransar och minnesföremål tolka äfven i sin mån den store uppfinnarens historia, ty de hafva anländt från snart sagdt hvarje plats, der han i lifvet haft sin verksam- het, och äro nedlagda af personer eller föreningar och korpora-
4 FR rr
FER
je 4 AG
Källa: Project Runeberg ·