Själen i normalt och sjukligt tillstånd. Del 2

155

bet. 0en uppträder icke blott itioiii kartckens, utan äl* vmi inom vänskapens och tiilgirverhiieleiis område, och är häftig i åen itiåii föreuiålet rörcr oss iiäniiare.

Jalousi emellan vänner rörekoinmer mera sällan i en ulbtldad forn}; suarare som eii hilterbet, då nian anser ilig oiidanträogd uti någon värderad persoas lillgifvenhet, elier en furargelse, då man tror sig lorbiaedd för andra. I rörbåliaiidet emellan föräldrar och barn är deremot intet vaidigare, än att ett eller annat af dessa anser sig förbi sed t och förbigånget, b vilket väcker en känsia af aCund och kan öfvergä i det bittraste hat. Oriast up|)komnier detta bos de äldre, som anse sig glömda för de yngre. Det märkes redan hos dibarnet, som skall lemna sin amma och vagga ål elL nykommet, och likaså hos de äldre syskonen , då detta sedniire lager modrens tankar och omsorg i anspråk. Descuret anr&r ett exempel af en 7 ars gosäe, som blef tiil den grad jaloux på en nyfödd bror, att han fölt i ett tillstånd kf aftyning och rörtvtClan, Elan botades först, då läkaren föreskrer honom att dia sin moder, och han derige-HOtn u Övertygades om hennes fortfarande ömhet. — En helt annan form framställer föräldrars jalonsi om sina barns tillgtfvenbet. Denna kan gå sä långt i egoism , att de icke vilja tillåta någon alt dela deras karlek , ännu mindre att draga dem närmare till äig« D e s c. om* nämner en moder, som sörjde ihjäl sig af jaloust emot niågen, ehuru hon fullt gillat sin dotters val, och både niåg och dotter visade henne all möjlig tillgifvenhet. lian citerar en gift nian, som sköt sig vid sin fosterdotters bröllop, h vilket firades i hans eget hus och med hans fullkomliga samtycke, men han kunde icke öfverlefva den tanke», att se sig utträngd af en fränmiande i hen-