Själen i normalt och sjukligt tillstånd. Del 2

J58

ma ocli (let i alll lialXigare änfaU, den kan rortfara periiianmil och bildar då del mest lärande lillståiul. Ai fallon intieljära deti liogata grad af ura. Mmi går fraiii ucli åler [lå gol [Vet, vridaiido bäiidttriia, auder det kroppen badar i kallsvelL Och detta allt, utan all man kan snga sjejf tivaiTöre, Db» upiiväckeg vanUgon ulal* någon La like på hBtnniet, ocb det o t tast en småsak, itien iniivdre olla, då man lider af atisträngnfngar ocb motgångar, ån då niBti är vekare åtämd, t, ex. uinlur sjiikdoiu, vid åsynen af en berrlig lr»kt, eller just vid iiUm&l-qH ningen all återvända heai alieratt begifva sig ännu läiigra^^ bort. SjellT Hck jag ett af de ny ssnä tända båftiga an~ Tdllen utafbeniiiyuka lur flera år sedan i Paris, just då kapjH säeken var packad^ ocb jag var färdig nit nied trefiigä I ands mån företaga återfärden, Och ifrån in ii t barndom återkallar jag berättelsen om en ung jude, äom aT hemsjuka kastade sig i sjön, just då ban ifrån fartygets däck < återsåg sitt erterlängtade bent. j^M

Huru liten anledning fordran, att uppväcka en sådan ' känsla, kan synas af följande. Under tnin äednare resa på kontinenten 1861 var dt^t pa liera ställen j^g leddes ratt myckel efter bentnt«l, men kaitde det oakladt ingen bemsjuka. En söndags nior gon deremot i Paris, under det jag Irifdes god I ocb var vid muntert lynne, passerar jag ötvvr gården i La Salpelriére ocli får der syn på en rabatt de skönaste hvita liljor. "Du får Icke se dina liljor i år,'' bviskade mig en stämma (jag eg-^H de deraf trenne stånd i trädgården); "Ou får icke s»^^ Sveriges somniar^^ ^Du förlorar ett år af din lifstidj^ in. m. Hemsjukans demon grep mig så, att jag kom i lialf förtviflan. Men några minuter vora nog att beoiåalra dem. Gli droska ''pour le cbemin du nord,^ ocb