Sida 159
Första kapitlet: Rena själssjukdomar
m
ia flen en utfärd till Montmorencys kaslanier voro nog alt Viedtystfl (len hett och Kallet. Der kunde j?g nn med största lugn och njuLning åhöra landsmännen fifsj unga våra
I svenska sängpr* I Ätt längta efter ett stälte år en känsla, som icke l»r minsta likhet med benisjakan; den är icke ens en ifarl af denn». Man knn längta efter ett ställe, der itian parit läriga eller kort, der man funnit sig väl, men hemsjukan är någonting mera itigrodt, om jag så f^r uttrycka ■nig. Hemsjukan gäller egentligt*» bariMloms- ocb ung-
Romsminnen, reminiscenser ifrån '^de dar, dä morgonens il gg låg pä Ii Tve t q var." Mera sältan upitkommer en sådan trängtan efter ställen, bvilka man sednare besökt. Den uppkommer i alliuäitbet endast hos personer, som äro uitpfödda i poetist u(pptyrtande traktar, isynnerhet bos bergsboer. Hos Skottar och Schw<*itzare ar den, som vi veta, endemisk. Eget nog tärekommer icke nägot fullt betecknnnde ord för hemsjukan i de ro maniska språken > [ de germaniska är det öfVeraltt uttaladt, mest expressivt i tyskens ^fleiniweh."
Ett af de ställen, h varefter innevanarne skola känna den största hemsjuk», är ön Hiddansee vid Riigen, en kat öde sandig fläck utan ett träd och hvars 700 innevånare lefva af fiske (v. Schubert). Uafvet utöfvar också en nlldelffs dylik dragningskraft pä dem, som äro ilervi<l vfiTida, som bergstrakten. flär är dock icke fråga om nägot bestämdt ställe, utan om hafvet i allmänhet. Denna dragning är sä stark , att den gamle väderbitne sjömannen tynar i land af längtan att kODmia ut ig«n och är rent oEycklig, om han icke ätininslone får se sjön. En gammal sjökapten tillfrägades af
Källa: Internet Archive ·
