Själen i normalt och sjukligt tillstånd. Del 2

20T

rfi fantasier a T odjur, troJI och rlj&Qar. [Vågon gäi>g tillkomma horselbilder af de djcir, som dessa fantasmer framstälJa, men dessa äro icke så konstanta som synvillorna^ Det karakteristiska i detta delinom består deruti, att patienten i alla andra stjckeii är fullkomligt redig. Han känner sin omgifning och ankommande personer, tian resonnerar fultkomligt redigt i alFa andra ämnen, han vet att han är sjuk, och har jag till och med sett fall, der han sjelf passat på intagningsliriimarna och begärt medicinen. Men det! a framträder blolt, der deliriet ar rent potatoriskt, ofta blandas del med en annan »redigare form vid tillstötandet af någon särskild sjukdom, pneumoni e. d. Ofvergär e^jukdomen i död^ så ned faller patienten ofta i sista stadium uti ore* dig slummeryra ^ mången gång kotnmer döden alldeles abrupt Detta delirium ulgar ifrån en irritation på något visst parti af hjeriisubstansen och detta i närmare beröring ined synnerverna. Det ar i och för sig en dynamisk sjukdom, hvill^en icke lemtiar konstant» spär^ utan af sina komplikationer. Bildltkt kunna vi tänka oss dnliriet beslå uti enahanda darrning i hjernfibrerna, som visar sig t snparens extreukiieter, och h vilken beror på en ndynnmi , antingen framkallad hastigt genom den upphörda lillvanda retningen, eller aeknndärt under öfverrelningen, liksom inan alltid ser sista stadiet af ruset vara adynamiskt.

Detta är, om jag sä far säga, ett delirium utifrån och inåt. Bilderna uppkomma i sinnesorganerna, själen blotl emottager och uppfattar dem. Af en helt annan art är det typhösa deliriet. Äfven detta är ett funktiDnelt fenomen inom hjernan, utan konstnnt organisk lesion. Men det går inifrån och utåt, det är intelli-