Sida 208
Tredje kapitlet: Somatiska själssjukdomar
208
gensen, som skapar sig bilder af själens residaer eller flf de intryck, som lillföras den atifrän. Här säaom förra falltit sker detU btldflnde utan refleklionens korri gerande deltagande. De subjektiva rantasmerna app hdjaa till objektivitet, men har sker allt under oreda och förvirring^ patienten har intet eller högst obetydligt medvetande om sin omgirning. Hjernan lider i sin verk^ samhet och derför bJifver hela föresfällnfngs-sferen lika rubbad. Vi hafva leratnat ett exempel på ett sådant d Jirium ofvanföre (| 39).
Båda deasa delin er äro somatiskt-psykiska renomener, de utgå ifrån bjernan, IVIen då det förstnämnda utgår från ett eller annat nervcentrum och tillföres intelligensen, under det den öfriga hjernan lyder desa herravälde, s§ är i det sednare en större och vigtigare utsträckning af fajerna» inbegripen i lidandet. Men med denna utsträckning och med den gravitet, att det kan genom kraftuttömningen föra den sjuke i grafven, i det så litet bundet vid något desorganisationstiJIstånd, att det låter bryta sig genom några doser nervina eller några timmars sömn. Båda dessa delin er äro febrila. Men här finnas äfven såilana utan feberretning, qvarstående af svaghet efter en typhus, sedan febern upphört, eller vid andra ner våko mutor, cblorosis, anemi, etc.
I
a
ka 1
I
e- I
S f2* Stinne*rubhningm
ITrän ilefiriel öfvergfi vi till Tansinnot elfer sinnesrubb ningen. Hvad ar skillnaden dem emellan, och hvad är det, som egentligen karakteriserar det sednare? Man har ansett vansinnet som ett delirinm utan feber, men alla de*
Källa: Internet Archive ·
