Själen i normalt och sjukligt tillstånd. Del 2

S65

4

BlRngt} for sig sjelT — Marcé anför ell dylikt fall) dä en bustru efter några år rramstaltdd »amma fenome* ner som hennes nrait , hvilken W af inelanknlf, (Gaz. des f]6p.)

Ofvan anförde (»ersoner hafva en längre följd af är bolt tillsam mans, afskiljda ifrån annat umgänge. Men na kan man fråga: är i allmiitihet la^et vansinnet smittande? ocb riskera de personer, som äro anställda vid ^ eicmessjukliusen^ att sjclfva l)lifva vansinnige, såäOin en ^M följd af deras umgänge med patienterna? I fordna tider ^ troddes detta och var kanske så äfven, — en nemesis för dåliga inrättningar och ett ännu sämre behandEingssält. 31en numera synes det icke så. Man hör sålEan lalas om någon sjuk vakt, som blifvit vansinnig. I Gheel, der 800 sinnessjuke vårdas af inväuarne ajelfva, fSrekonimer utaf dessa icke större antal vansinniga än annorstädes, och är den vanliga formen inom territoriet n>ani, då de som ditaändas vanligen tida af demence feller idioti *), — S k a e arttager till och med att vistandet ibland andra vansinniga är för den vansinnige nyttigt, då det rycker honom ifrån sina egna tankar. — Smitta kunna vt således endast tillräkna ett ganska inskränkt Inflytande på vaTi:äfnnets ujipkomst, ,

De gamle, liksom de ociviliserade folken i våra dagar, tillräknade vansinnet gudarnejs eller dämonornes inflytande. Sednare tidens forskningar hafva visat alltför

•) Om Gheet se; Witt, om Sinnessjakhus och Asyler, pag. 10 och följ. — Jag begfignar här tillfället, att rätta ett misstag, som der ofrivilligt insmugit sig, ^att jö"^ lärer vara don ende Svenske läkare ^ som besökt GlieeJ.^ FJere Imfva gjort det, ehuru deras iakttagelser icke blifvit allmängjorda.

4

I