Sida 266
Fjerde kapitlet: Speciella sjukdomsformer
266
'4
ett af~3e minst utredda. Kännedomen ora bjernans ana* toiin titJbör törst sednare tider ocb är långt ifrån ännu Jdliändad. De äldre analoitiefna sågo antiugen ingenting, etter ock ansågo de hvarje, om än aldrig så aflägset, sjukligt feiionien stå ) förhållande till vansinnet. Ett annat skäl till vetenskapens lAngsanirua Iramateg här^ äfven i vår tid, ligger i sällsyntiieten att ta ondersöka några fall af vansinnen i deras första uppkomst^ med undantag af ett och annat af de me&t akuta. Man svafvar således i ovisshet om, hvad som är primärt eller sekundärt fenomen^ hvad som utgör ett moment af sjukdomen uller eii af dess följder.
Sedan man numera erkänner tijt^rnan för det soma tiska sätet for all själs verksam het, och vansinnet såsom en abnorm sådan, bundet vid detta organ, har man börjat med mera noggrannhet undersöka dess förändring i sådana fall. Man söker nu efter tveime slags fenome ner: de egentligt konstituerande uti hjernan, och de a cessoriska i öfriga kroppsorganer, antingen såsom < föregående och förberedande orsak till lidandet» eller såsom en följd deraf.
Schröder v. d. Kolk, h vilken åt detta studi uin egnat ett mångårigt arhete, och hvars noggrannhet eger den största tillförlitlighet, anser sig bafva kommit till följande resultat. Intelligensens funktioner försiggå ■ i bjernans främre lober under ossa frön tis, begär förmfi<^| gans (Gemuth = drifterna och lynnet) under ossa bregina-^^ tis. Vid mani rörekommer alltid affeklion af främre lO' ben, men denna afiektion kan vara sä ohelydJig, att den^j hos en qviima af 30—40 år, som var periodvis furtbuiidi^| med fria mellantider, uppträdde blott såsom en obetyd' lig rodnad. Ulerus var deremol uppdrifven med varfyild
^
Källa: Internet Archive ·
