Sida 403
Sjette kapitlet: Återblick och reflektioner
«03
fenomenen, som afvika jfråii lag. I den män vår »ynkrets vid^Ar sig, och vi få flera och flera fal! af sanmin stfig, märkn vi också delta tydli^^t. H3rpå hvjlar m5j- 1fghet»n för os», att. af eii mängd kända fenoniener kunnR sluta oss till «tt eller flera okända, då dels a ena si^ dan d^ssfl måste lyda denna samnta tag, dels ä andrn vårL eget rontuft, om det eljest verkar med full reda ocli harmoni^ afven måste följa den. Detta har också vUafc si^ t bela meiiäkliglietens utvecklitigghiatoria, Gansk^i ofta har det varit fittalogien, som gifvit u^hjitåckten, lån^t innan denna blef Taktiskt gjord. Det var af analogien Colunibus leddes att söka den nya verldsdelen. Det vnr af analogien LeverrJer förklarade, att (ilaneten Pieplatius måste (inoas, långt innan nägot telesko|i up|>täckt den. Det är af analogien, niftn katt ana tillvaron af djur- och vextroriner, innan någon ännu funnit dem.
Bvad som gäller för verlden i slorl — universum, det gäller för v^rlderi i smått — ntenniskaih Dess somatiska ftinktinner och rörelser bero pa inrättningnr och lagar, visserligen vitala, men helt och hållet analoga med de fysiska. Det logiska tänkandet ar också ett med det matematisk» , hvilket utgdr universi logik. Således kan man älven hiir begagna analogien som ett hjelpniedet att ifrån kända kontnienstjrabla fetmnifner sluta sig till de mindre kända inkommensurabla.
Men bvad visshet innebär ett sådant slutande efter analogi? Kan man med någon tillförlittighet förtro sig till ett ääiiiiot^ ne II ti vilka fÖrsiglighelsmatt har man dervid atl iakttaga? En hvar, som begagnar niikroskop, vet lör bvilka irringar man är utsatt genom glasens mindre noggranna sUpning eller ojomna strålbrytning, genom subjektiva villelser, etc.j men en hvar lärer sig också,
Källa: Internet Archive ·
