Sida 402
Sjette kapitlet: Återblick och reflektioner
402
dertrycka. De talade väldiga ord, del är sannl. Men ä aiidra sidan, buro obetydlig är icke den person o€b obetydligt det ord, som kan bringa tvifvel ocb otro öfver en lifstid, öfver en generation. "Ktt barns hand kao lossa skeppet ifrån stranden, soiu icke många starka män kanna föra dit tillbaka." Men på skeppet verka främmande krafter, våg och vind. Må väl^ då måtte också främmande krafter verka inom det aodiga, för ocb emot. Hvilka äro d«?
Samma förhållande se vi inom sjakdonisverlden. Inom det somatiska verka palpabla ämnen: yttre inflytelser, mekaniska ocb fysiska, gifter, efflovier, etc. Inom själens gebiet är det ordet, tanken, en åtbörd, en blick. Inom det andiga behöfves icke ens så mycket: ett vemod, en oro, en ångest, som man icke sjelf vet, hvadao den kommer eller hvart den går. — Jemför nu delta med hvartannat ocb säg sedan, att ande, själ ocb kropp icke är olika delar, som tillhöra hvar sin sfer, om än med hvarannan förenade, som lyda olika lagar, oro än med hvarannan analoga.
§ ±4tO* Anaiogier»
Hela vårt verldssysteni otgör ett sammanhängande helt, som lyder en ocb samma lag (öt sin utveckling och fortgång, ocb det i alla dess delar ifrån det största in i det minsta. Mången gång tro vi oss visserligen se andantag ifrån denna lag, men ett längre och noggrannare iakttagande har lärt oss, att sådana anomalier äro konstanta, och att det således är vi, som icke känna lagen i dess fulla ulsträckuing och tillämpning,' och icke
Källa: Internet Archive ·
