Själen i normalt och sjukligt tillstånd. Del 2

I

mer. Rece[»tivitcUf'urmågati visar ett beliol' alt tillegtia sig, sjukligt öfVergäende i elt för mycket elSer lör litet j den visar ett Pörarbetande af hvad den emottagit, med aborrationer, emotsvaraiide dem, som förekomma inom kroppens vegetativa system. Begärförmågan visar behoP af verksamhet med samma öfvermått ellHr brist af kraFt, samma aberralioner i gruppering och utförande, som vi finna inom kroppens muskelsyatBrii. inleJIIgensen^emotsvarar det^ceiitrala nervsjslfmyl, och det mängen gång så adäqtiat^ att man är i tvekan, om fenomenet bör till räknas kroppen eller »jälen. — Alt fullfölja detta i detalj beliöfva vi icke här. Det ur just hvad vi gjort i det furegåBnde. Men vi anmärka, alt det icke heller låter fullfölja sig in f de minsta detaljer Dels är bär kroppens och själens olika beskafienhel att märka. Dels hafva vi nyss nämnt, alt själen afven står i relatiort till oCh analogi med aitden. Många af dess fenomener inåato således* härledas ifrån denna likhet, många förändringar ifrån dess inflytande. Må vi derföre sjelfve aldrig bilda oss några analogier , förr än vi ega jenomenerna dertill gifna, och i allmänhet använda detta deduktionssätl mera att förklara ocb förtydliga, än att bilda saU ser och bevisa.

Detta i naturvetenskaperna hittills ganska vanliga sätt att gä tillväga innebär icke något bvarken ny 1 1 eller oiilosofiskt. Då hade icke våra största filosofiska skolor å ena sidan antagit, att det är själen som utbildar kring* sig sin yttre kropp, å den andra^ att själen endast ntgör den inre finare organiserade delen af denna kropp. Oäraf synes ju också, att sjelfva saken innebär en så stor grad af sannings att. icke blott den som utgår ifrån nalurlilosofisk synpunkt, ulan äfven de, som hålla sig vid