Read Runeberg

Skatterna till staten

Originalsida 17
Originalsida 17
Originalsida 16
Originalsida 17
16–17

Sida 17

Olika slag af skatter

när den är så stor, att den icke kan bestridas af den skattskyldiges inkomster, utan denne för dess erläggande måste tillgripa någon del af sin förmögenhetsstam (= reel förmögenhetsskatt). Detta medför nämligen en minskning i den enskildes förmögenhet och, om skatten användes för improduktiva ändamål, d. v. s. företag som icke lämna någon afkastning, äfven i nationens förmögenhet.

En förmögenhetsskatt är t. ex. fastighetsbevillningen i Sverige, hvilken är bestämd efter fastighetsvärdets storlek på så sätt, att på jordbruksfastighet erlägges 3 öre för hvarje 100 kronors taxeringsvärde och för annan fastighet 5 öre för samma belopp. Denna skatt kan tydligen utgöras utan tillgripande af någon del af förmögenheten.

Bland öfriga förmögenhetsskatter märkas arfsskatt samt skatt vid gåfva och testamente af fast egendom. Det förstnämda slaget af skatter finnes i Sverige under form af stämpelafgift vid bouppteckning och de begge senare under samma former, då lagfart sökes. Stämpelafgift förekommer äfven vid åtskilliga andra slag af öfverlåtelser såsom t. ex. vid köp af fast egendom, vid s. k. lösöreköp, arrende o. s. v. Stämpelmedlen räknas såsom vi förut nämt till det slag af statsinkomster, som kallas för afgifter; i flere fall såsom t. ex. i de här ofvan nämda antager stämpelafgiften karaktären af förmögenhetsskatt. Ett annat slag af förmögenhetsskatt hos oss äro de under rubriken “bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter“ förekommande bevillningarna af frälseegendomar och af sedelutgifvande bankbolag.

Arfsskatten har många förespråkare och förekommer i många skattesystem till ganska högt belopp vid arfvets öfvergång till aflägsnare släktingar. Om det än är obestridligt, att en mera betydande dylik skatt innebär en afvikelse från grundsatsen, att den rena inkomsten är den rätta skattekällan, har dock arfsskatten många fördelar. Om den riktigt anordnas, är den icke blott inkomstbringande — i England t. ex. utgjorde under 1879—80 inkomsten af arfs- och testamentsskatt 6,399,000 pund st. eller 115,000,000 kronor — utan äfven lätt att bära, “ty den träffar omedelbart en oförtjänt och utan kostnad erhållen förmögenhetstillväxt och är blott en större eller mindre förminskning af en icke med säkerhet väntad vinst, samt ålägges den skattskyldige i det

Källa: Project Runeberg ·