Skatterna till staten

och bränvinsförsäljningsafgift, eller tullar, hvarmed menas beskattning af varor då de föras till, från eller genom landet: införsel-, utförsel- och transitotullar. I Sverige finnas blott införseltullar. Man skiljer vidare mellan skyddstullar, hvilka afse att skydda den inhemska varutillvärkningen mot utländsk konkurrens och finanstullar, hvilka blott åsyfta att skaffa staten inkomster.

I några främmande stater förekomma dessutom skatter på varuutbytet inom landet. Så t. ex. i Frankrike, där skatten på införseln af varor till s. k. slutna kommuner, benämd “octroi“ utgör en del af de förnämsta källorna till kommunernas inkomster. Hvarenda jordbrukare, som vill fara in till Paris med säd, grönsaker, boskap o. d. för att afyttra på torgen, måste vid stadsporten erlägga en afgift för införandet af dessa varor. Sådana skatter värka dock mycket skadligt genom de band de lägga på omsättningens frihet.

Jämte stora olägenheter hafva konsumtionsskatterna fördelar, hvilka göra dem synnerligen användbara i skattesystemen. De äro mycket inbringande, de erläggas af den skattskyldige, utan att han särskilt lägger märke därtill, då de ingå i det förhöjda priset för varan, de erläggas i små poster, hvilket underlättar deras betalande, och de hafva en viss karaktär af frivillighet, såvida de icke äro lagda på nödvändighetsvaror t. ex. spanmål, kött, fläsk o. s. v. eller på andra varor, som äro föremål för allmän förbrukning t. ex. kaffe, socker o. s. v., ty i förra fallet förekommer ingen frivillighet och i det senare blir den af en ganska bedräglig art.

Men då dessa skatter för att gifva någon större afkastning måste läggas på sådana artiklar, söm äro föremål för allmän förbrukning, blir, såsom förut framhållits, deras förnämsta fel det, att de i ojämförligt högre grad trycka de fattiga än de förmögna. Härtill kommer, att deras afkastning är osäker och växlande, hvarjämte uppbördssättet är kostsamt.