Sida 20
Olika slag af skatter
De indirekta skatterna.
Till slut hafva vi att betrakta de indirekta skatterna, af hvilka de s. k. konsumtionsskatterna eller förbrukningsskatterna utgöra det vida öfvervägande antalet, hvarför man också enligt gällande språkbruk med indirekta skatter menar förbrukningsskatter.
Det betecknande för dessa indirekta konsumtionsskatter är, att de uttagas af en person, som (genom förhöjt pris på varan) öfverflyttar dem på andra. Det finnes emellertid äfven direkta skatter på konsumtionen, såsom de i utländska lagstiftningar förekommande skatterna på våningar, hästar och åkdon m. m. I Sverige finnes en kommunalskatt af denna beskaffenhet, nämligen hundskatten.
Man kan framställa den frågan, huru förbrukningsskatterna kunna stå tillsammans med den regeln, att skatterna skola träffa den rena inkomsten. De äro grundade på det antagandet, att förbrukningen af vissa föremål utvisar tillvaron af en ren inkomst, och på denna grund belägger man denna förbrukning med skatt för att träffa den rena inkomsten, när den på detta sätt framträder. Äfven om det måste medgifvas, att det finnes ett visst förhållande mellan förbrukning och inkomst, är det gifvet, att nu nämda sätt att beräkna detsamma måste vara mycket otillförlitligt och ofullkomligt. Dessutom måste det alltid ihågkommas, att konsumtionsskatter på nödvändighetsvaror innebära en orättvisa mot de fattigare klasserna, för hvilka de dessutom kunna värka ekonomiskt fördärfbringande.
De indirekta förbrukningsskatterna kunna antingen vara lagda på nödvändighetsvaror (t. ex. spanmål, salt, kött) eller på varor, som äro föremål för allmän konsumtion, utan att dock vara nödvändighetsvaror (t. ex. tobak, kaffe, bränvin) eller slutligen på lyxartiklar.
Konsumtionsskatterna kunna vidare vara acciser, hvarmed menas skatt på tillvärkning eller försäljning af vissa varor t. ex. bränvins- och hvitbetsockertillvärkningsafgift
Källa: Project Runeberg ·