Sida 19
Olika slag af skatter
Enligt några skattelagar skiljer man vid beskattningen mellan inkomster, som äro af olika varaktighet, så att skatten sättes högre för ständiga inkomster än för tillfälliga. Detta beräkningssätt, hvars rättvisa blifvit mycket bestridt, användes emellertid ej i någon större utsträckning. Enligt en del andra lagar förekommer utom det ovilkorligt föreskrifna existensminimibeloppet tillåtelse för beskattningsmyndigheterna att på grund af längre tids sjukdom, svåra olycksfall, talrik familj m. fl. dylika omständigheter nedsätta skattens belopp under det normala.
I allmänhet bestämmes i skattelagarne hvad som skall anses vara skattskyldig inkomst, därigenom att i detalj uppräknas allt, hvad som anses höra dit. För att skatten endast skall träffa den rena inkomsten äro dock afdrag från bruttoinkomsten föreskrifna för allt, som kan anses som kostnad för inkomstens förvärfvande — t. ex ränta å upp lånat rörelsekapital m. m. — hvartill dock icke räknas den skattskyldiges och hans familjs lefnadskostnader och utskylder, ränta å i yrket eller rörelsen användt eget kapital, kostnader för förbättringar af fast ägendom, tillökning af inventarier m. m.
Angående sättet för uppskattningen af den skattskyldiges inkomst gälla i de olika länderna olika föreskrifter. I allmänhet värkställes denna uppskattning genom samvärkan mellan regeringens ombud och af de skattskyldige valda nämder. I några skattelagar nämligen föreskrifves deklarationsskyldighet, d. v. s. den skattdragandes skyldighet att under ansvar själf uppgifva sin inkomst.
Hos oss värkställes taxeringen af fast egendom och inkomst af bevillningsberedningar, som föreslå, taxeringskomitéer, som besluta och pröfningsnämder, som pröfva taxeringsvärdena och inkomstbeloppen. Inkomstbevillningen är i allmänhet i Sverige bestämd till 1 proc. Några år har dock en s. k. tilläggsbevillning af 1/2 proc. förekommit.
*
Källa: Project Runeberg ·