Sida 60
Üti OM UOMVvi UtjLV ÜÜTB1KSSON.
FJERDE BERÄTTELSEN. OM KONUNG ROLF GÖTRIKSSON.
FÖIjSTA KAPITLET.
Göte var en konung benämnd, som i fordomtima regerade öfver Westergötland, och sades härstamma finn Oden sjelf. Delta hände i de gamla tider, då landet ännu var föga bebyggd t, ulan mångenslädes förekommo vidsträckta skogar, hvilka ingen någonsin hann tränga igenom. Det hände då ofla, alt männer, som för någon missgernings skull voro dömda biltoga, d. v. s. fogelfria, eller som af någon annan orsak ej hade trefnad bland folket, flyttade med all sin egendom djupt in uti sådana vildmarker, afröjde skogen, och upptogo sig små gårdar, hvarest de och deras efterkommande lefde ofta många år bortåt utan att se några andra menniskor.
Konung Göte plägade ganska ofla förlusta sig med jagt, och var det hans käraste tidsfördrif. Hände sig en gång, alt han kom att förfölja en mycket vacker hjort, och var deruti så ifrig, alt han skyndade långt framför sitt hoffolk. Hjorten lopp undan inåt ödemarkerna ; men konungen följde efter, och så gick det hela dagen. Mot qvällen var han så långt inkommen i skogen, att han ej förmådde hitta till de sina igen; tillika voro hans fötter sönderristade af törnen och stengrus, emedan han kastat af sig mycket kläder för att kunna så mycket bättre förfölja hjorten. Konungen stannar nu och lyssnar något lilet; han tycker sig då höra en hund skälla, och vänder ditåt sin väg, väntande att finna folk, får också straxt se ett litet hus,, och der utanför en träl med en vedyxa i handen. Som denne såg konungen vända sig till gården, sprang han till och dräp te hunden, sägande: «Ej skall du flera gånger visa
