Syndafloden

sig åt alla håll — på samma sätt som då man kastar en sten i vattnet — bröt till en höjd af 15—25 meter in öfver Sumatras och Javas kuster, trängde ända till 4 kilometer in i landet, i ordets egentligaste bemärkelse ödeläggande allt, kvarlämnande bland annat en ångbåt inne i en skog omkring en half svensk mil från kusten. 40,000 människor omkommo i dessa trakter genom densamma. Åt öster och väster, där hafvet var fritt, gingo tvänne ofantliga vågor, de möttes på motsatta sidan af jordklotet, återkommo till utgångspunkten och genomlupo ytterligare tre dylika hvarf, innan de hunnit fullkomligt utplånas.

Och huru ser väl en kuststräcka ut, som i jordbäfningens närhet träffats af en sådan våg? Därom kunna vi få en svag bild af den beskrifning, en iakttagare lämnar af Callao i Peru den 28 oktober 1746. “Icke det minsta drag af stadens förra utseende återstår, blott hopar af sand och sten beteckna dess forna plats; det hela har blifvit förvandlat till en kal remsa land, som sträcker sig längs kusten. Visserligen hade några torn tillräckligt starka murar för att motstå själfva jordbäfningen och jordstötarna, men knappast hade de arma innevånarna börjat hämta sig efter den första förskräckelsens fasor, förrän hafvet plötsligen började stiga i så förundransvärd grad och med så våldsam kraft, att vattnet, störtande utför de kullar, som det uppnått, trängde framåt med en oemotståndlig kraft och betäckte allt, långt innanför stranden med en oerhörd vattenmassa — och detta fastän Callao stod på en höjd, som, småningom tilltagande, sträcker sig ända till Lima. Vattenmassan sönderslog större delen af de fartyg, som lågo förankrade i hamnen, förde de öfriga med sig öfver stadens murar och torn inåt landet och lämnade dem slutligen på det torra, långt innanför staden. Samtidigt bortspolades från marken alla hus och byggnader: som betäckte densamma. — — — — — — — —“ Af 5,000 innevånare återstodo endast omkring 200.

Af det nu sagda inser enhvar med lätthet, att tilldragelser som de nu skildrade jordbäfningarna och af dessa framkallade svallvågorna måste som eldskrift bränna sig in i minnet på de människor, som varit nog lyckliga eller olyckliga, hvilket vi nu skola säga, att öfverlefva dem.

Huru storslagna efter mänskliga mått sedda, dessa tilldragelser än äro, öfverträffas de dock af hvirfvelstormarna