Syndafloden

eller cyklonerna. Dessa bero på att luften, genom förhållanden, på hvilka vi ej här närmare kunna ingå, sättes i en roterande rörelse på så sätt, att medelpunkten står stilla, d. v. s. i detta fall, lugn råder, under det att i omkretsen luftmassorna röra sig med oerhörd hastighet och kraft kring denna medelpunkt. En grof bild af en sådan cyklon ha vi i en vanlig leksakssnurra. Snurran i dess roterande rörelse är själfva hvirfvelstormen; liksom snurran rör den sig framåt för att slutligen hvirfla rundt allt saktare och saktare till dess den stannar. Dessa hvirfvelstormar ha ofta en bredd af hundratals sjömil, vandra oemotståndliga öfver haf och land, gripa allt, som kommer, i deras väg och föra det med sig. Hafvet råkar i fruktansvärdt uppror, väldiga vattenmassor gripas af cyklonen och föras af den ofta mot de närbelägna kusterna. Utgöras dessa af lågland, kastas vattenmassorna många mil upp öfver landet, och ödeläggelser, som kräfva hundratusentals människolif på en enda natt, äro ej sällsynta. Vi skola snart se några exempel. Det är särskilt vissa delar af jordklotet, som äro utsatta för dessa hvirfvelstormar, och bland dem ha vi i synnerhet att nämna Västindiens öar samt ännu mera Indus, Ganges och Bramaputras deltaland samt närgränsande delar af den bengaliska viken. Vi skola stanna här ett ögonblick och i siffror se illustrerat, hvilken landsplåga dessa stormar här äro.

Väster om den bortre indiska halfön ligger i norr och söder en rad öar, som kallas Andamanerna. I närheten af dessa bruka cyklonerna ofta uppstå. Som af å nästa sida stående karta synes — där några hvirfvelstormars vägar äro utmärkta med streck — draga de från denna ögrupp mot norr, nordväst och väster; än skridande fram öfver Ganges mynning, medförande oerhörda vattenmassor och åtföljda af kolossala regnfall, än störta de öfver fastlandet eller taga de vägen öfver hitre Indiens sydspets. Att dessa objudna gäster ej äro sällsynta framgår af, att under de 139 åren från 1737 till 1876 ej mindre än 112 större och mindre hvirfvelstormar rört upp bengaliska vikens vatten och nått fram till dess stränder.

Under vårt utgångsår 1737 nåddes Ganges mynning af en sådan storm natten mellan den 11 och 12 oktober. Ganges vattenstånd steg 12 meter öfver det vanliga och stormen trängde flera mil upp i dess lopp. Skepp af 60