Syndafloden

ro sittande på vår stol, seende förhållandena med kritiskt forskande ögon. Vi ha intet erfarit af de känslor af fasa och rådlöshet eller af allvar och mod, som måste gripa dem, som en gång med egna ögon sett cyklonen släpa hafvets “skyhöga“ vattenmassor in öfver hus och egendom. Men först när vi det gjort kunna vi rätt förstå, huru en Hasîs-Adra och hans landsmän skulle fatta en tilldragelse sådan som den i det föregående i sina stora drag skildrade, huru sedan minnet af denna fädernas stora upplefvelse skulle fattas och sprida sig förstorad, liksom den framrullande lavinen, till kommande släkten. Prof. Suess har också från olika håll samlat skildringar öfver de intryck, som storartade naturtilldragelser väcka hos människor på olika utvecklingsgrader och af olika lefnadsställning. Vi skola se hvad dessa ha att lära!

På Andamanerna, hvilka öar så ofta hemsökas af jordskalf, och hvilka vi lärt känna som utgångspunkten för de flesta indiska hvirfvelstormar, har en liten återstod af en urbefolkning bibehållit sig i afskildhet. Ej ens till dyrkan af solen hafva dessa människor ännu höjt sig. De tro på en skogens demon, hvilken antages förorsaka jordbäfningarna, samt på en hafvets demon. Den högsta förskräckelse är för dessa den enda känsla, af hvilken de vid sådana katastrofer bemäktigas. Detta är det darrande, skräckinjagade, nakna kreaturet inför de mäktiga naturkrafterna.

Låtom oss betrakta förhållandet på ett något högre kulturstadium. Den 10 juli 1862 skakades en ansenlig del af området på kusten af Guinea i Västafrika. Den holländske köpmannen Euschart befann sig då i Abomey, konungariket Dahomeys hufvudstad. Han blef kallad till torget. Omgifven af sina beväpnade amazoner satt konungen där på en tron och förklarade, att det var hans faders ande, som hade skakat jorden, emedan man ej längre iakttog de gamla plägsederna. Därpå afrättades tre i kriget tillfångatagna höfdingar för att inför den dödes ande tillkännagifva, att man hädanefter skulle följa plägsederna mera noggrant.

På högre utvecklingsstadier bestämmes yttringens riktning af individens uppfostran och lefnadskall.

Där ha vi t. ex. först den trotsige krigaren. Den 4 september 1596 träffades vissa delar af Japan af en