Syndafloden

svår jordbäfning. Flera hus i Kiyoto, och bland dem ett tempel, i hvilket en afgudabild var uppstäld, störtade omkull. Då begaf sig Taiko Toyotomi Hideyoschi till gudens byggnad, stälde sig framför den kullfallna gudabilden, anklagade med vredgad stämma den svage guden för det att han, i stället för att skydda landet, icke ens förmådde bevara sig själf, tog båge och pilar och sköt på statyn.

På helt annat sätt dömer naturforskaren. År 62 eller 65 efter Kristus var Appollonius på ön Kreta. Medan han på en mot libyska hafvet vänd udde hade en öfverläggning med flera personer, hvilka förrättade sin gudstjänst i ett därvarande tempel, inträffade plötsligen en jordbäfning. Åskan mullrade ej från molnen utan från djupet, och hafvet drog sig väl sju stadier tillbaka, så att mängden fruktade, att det återvändande vattnet skulle bortrycka templet och bortspola dem alla. Men Appollonius sade: “Varen lugna; hafvet hafver födt ett land“. Efter några dagar erfor man värkligen, att en ny ö vid samma tid hade höjt sig ur hafvet.

På helt annat sätt dömer den stora mängden. Under den allmänna förskräckelsen försvinna ej blott trots och iakttagelseförmåga utan äfven hvarje öfverläggning. Man företager de mest olämpliga åtgärder; man flyr till foten af pelare, hvilka hota att störta omkull, såsom det hände på torget i Sillein i Ungern den 15 januari 1858; och enligt anteckningar från den kalabriska jordbäfningen den 5 februari 1783 omkommo 2473 människor endast på den grund, att de flydde till den flacka hafsstranden vid Scylla. Det har vid nyare jordbäfningar vid upprepade tillfällen inträffat, att man måst utställa kärl med vatten för att kunna öfvertyga sig, huruvida jordens rörelser fortforo eller ej, emedan man dessförinnan oupphörligen trodde sig märka sådana; och den som läst skildringarna öfver de kvarlefvandes klenmod efter den stora jordbäfningen i Lissabon den 1 november 1755, han fattar äfven Hasîs-Adras själstillstånd efter den stora öfversvämningen.

När han ser den första solstrålen vid det att han för första gången öppnar en lucka på fartyget, brister han i gråt. När han finner sig vara räddad, anställer han genast ett offer åt gudarna. När han erinrar sig, huru han byggt sitt fartyg utan att bekymra sig om mängdens hån, då te sig vattnets förut iakttagna upprepade stigningar såsom