Tillbaka Read Runeberg

En färd genom verldsrymden

Originalsida 109
Originalsida 109
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

Sida 109

III. Fixstjernhimmelen

liel har af sådana, bildande ett af dessa gigantiska system, som utan tal befolka evigheten. Det låter tänka sig, att fortsatta observationer en gång skulle kunna leda till utredningen af såväl nebulosornas rörelser som inbördes förhållanden, men derför åtginge troligen en följd af år, inom hvilken vårt slägtes hela tillvaro försvunne som en enhet i en oändlig serie, och derhän skall icke vår forskning komma.

Det faller af sig sjelft, att nebulosorna måste vara ofantligt aflägsna, och vi hafva redan förut antydt detta. Vi vilja icke dölja för oss, att vi icke annat än på ett högst

Fig. 32. En del af det större magellanska molnet efter J, Herschel.

ungefärligt sätt känna dessa afstånd, men vi vilja icke heller förbise, att det här torde förhålla sig som i andra liknande fall inom astronomien, nemligen att, i samma mån som vi kommit verkligheten närmare, i samma mån har ock vår ursprungligt antagna utsträckning alltid måst förstoras. Vanda som vi äro vid jordiska förhållandens inskränkthet, hafva vi alltid efter dess måttstock bedömt oändligheten och för den skull alltid i början tagit miste. Det är nog så äfven i fråga om nebulosornas afstånd.

Vi hafva sett, att i samma mån en linie, lika godt huru

Källa: Project Runeberg ·