En färd genom verldsrymden

andas och har sin varelse på dess yta, vårt eget slägte inberäknadt, motsvarar ej längre vårt begrepp om skapelsens ändamål, utan tvingar oss fastmer till den tron att, liksom det finnes verldar af högre ordning än vår, det ock på dem måste finnas lifsformer af fullkomligare slag än dem vi sett, och att naturens ande öfver allt, der blott verldar rulla fram, varit mäktig att smycka deras ytor med lif.

Sedan vi lärt känna, att verldar utan tal befolka rymden, och sedan vi vidare lärt känna, att på en af dessa verldar, jorden, lifvet öfverflödar till den grad, att vi ej kunna sätta foten på marken utan att trampa på några af dess former, sedan, säga vi, synes det som vore det axiomatiskt klart att, har lifvet framträdt på en verld, bör det hafva framträdt på alla, eller åtminstone på alla, der sådant rimligtvis kunnat ske. Men förhastom oss icke. »Det är stort att tänka fritt, men det är större att tänka rätt», och här gäller att så vidt möjligt se till, om verkligheten håller hvad sannolikheten lofvar. Fins det eller lian det finnas lif på rymdens verldar? är en fråga, som för att kunna tillnärmelsevis besvaras nödvändigt kräfver en omständligare belysning, och på vetenskapens närvarande ståndpunkt är det ingalunda förmätet att göra ett försök i den riktningen. Att säga — och det har mången verkligen på allvar sagt — att det icke tillkommer oss att forska i dylika ting, vore mindre väl betänkt, för att ej säga rent ut tanklöst; ty för det första gifves i hela universum icke en enda atom, som det icke är hvarje tänkande varelses rätt att söka begripa, och för det andra kan man aldrig på förhand veta hvad eller huru mychet, som skall låta sig begripas. Med en sådan lösen har ingen enda sanning funnits, och ingen forskare gått till sitt arbete. Naturen förråder oss aldrig i otid sina hemligheter, men har på dem alla satt inseglet: »Den som söker han finner». När och huru, det har hon aldrig sagt, blott att hon så till sist belönar det redliga sträfvandet i forskningens tempelgård. Det gifves upptäckter, som kraft årtusendens bemödanden, och af vår tids förnämsta spörsmål skola helt visst många kräfva nya årtusenden för att hinna till sin fullständiga lösning; men detta har icke hindrat och skall icke hindra den sanningssökande forskaren att ändock ar-