En färd genom verldsrymden

beta med den fullständigaste segervisshet. För den skull vore det kortsynt att tro, det frågan om tillvaron af lif i verldsrymden för alltid skall bli en sfinxgåta, derföre att dess lösning för närvarande möter stora svårigheter.

Läran om flere befolkade verldar räknar både höga och. gamla anor; den är strängt taget lika gammal som den menskliga kulturen och förkunnad af hvarje heros i det andliga framåtskridandets tjenst; den synes vara oskiljaktig från hvarje oförvilladt och af förutfattade meningar ogrumladt begrepp om skapelsen. »Föreställningen om en verlds beboelighet», säger derföre Fichte med rätta, »är i sjelfva verket oskiljaktig från kännedomen om den verldens existens, enär en sådan föreställning är det samma som. tanken på ett ändamål i skapelsen och ett högsta sådant, hvad himlakropparna angår, måste vara att befordra förnuftets och sedlighetens fortgång genom serien af tänkande väsenden». Den återfinnes hos Orientens kulturfolk, genomgår som en frisk ådra den grekiska, romerska och äldsta kristna spekulationen, framträder efter Kopernikus med stor klarhet och styrka och har i nyare tid räknat vetenskapens största representanter som anhängare och försvarare. I våra dagar har den bekante skriftställaren och astronomen Camille Flammarion genom sina allmänt lästa arbeten, enkanneligen »Bebodda verldar», väckt frågan till nytt lif och föranledt flere af samtidens förnämsta forskare att egna henne sin uppmärksamhet. Ett ytterst vigtigt inlägg i frågan bildar äfven Proctors förträffliga arbete: »Unser Ståndpunkt im Welt-all», hvartill hvarje för ämnet intresserad på det benägnaste hänvisas. Vi taga på grund häraf för gifvet, att ingen skall misstycka eller anse för otillbörligt att bereda en plats i vårt arbete åt en strängt taget icke astronomisk men dock astronomien mycket nära liggande fråga.

För att vi emellertid ej må förirra oss i öknar och aldrig finna hesperidernas trädgårdar, och för att vi ej som Ikarus må ge oss ut på vaxvingar, som ej uthärda glansen från den nyktra spekulationens brännande sol, låtom oss kasta öfver bord alla förutfattade meningar af hvad slag de vara må, och låtom oss vidare i stället för deduktionens breda väg besluta oss för induktionens törniga men fasta stig, samt