Sida 115
IV. Lifvet i verldsrymden
slutligen kasta öfver bord all slags auktoritetstro och endast vädja till vetandets och vårt sunda förnufts uttömmande domsslut. Då, men också endast då, skall förevarande undersökning tjena oss till någon nytta. Vidare är det nödigt, att vi icke skrida till något utslag i målet förr än vi hunnit till föreläsningens slut. Först då skall det varda tid att tilldela oss lön efter som vi förtjent hafva. Emot den lönen, den må bli pris eller tadel, skola vi intet hafva att invända.
Vår första uppgift är nu att söka göra klart för oss, hvad som förstås med lif och huru detta lif uppenbarar sig på vår jord. Det blir visserligen kanske en mindre intressant del af vår undersökning, men dock en basis, utan hvilken vi skulle riskera att »nästan hänga på intet vårt murarelod». Vi måste derföre äfven bedja om något litet tålamod, under förhoppning, att ett tillmötesgående derutinnan omsider skall visa sig varit en god gerning.
Den gamla föreställningen om det fysiska lifvet har af den nutida naturforskningen rönt samma öde som definitionen : »Kräftan är en röd fisk, som går baklänges», rönte af Cuvier, hvilken mot den samme sade sig icke hafva något annat att invända, »än att kräftan icke vore röd, icke vore någon fisk och icke ginge baklänges». I samma mån som naturvetenskaperna, enkanneligen fysik och kemi, tagits i fysiologiens tjenst, har lifvets förklaring ur rent fysikalisk synpunkt mer och mer vunnit burskap. Den fordna läran om »organismens archaeus», om »lifskrafter» och »lifsprinciper» o. s. v. tillhör numera vetenskapens historia; den har befunnits vara en fri fantasi, »obevingad för skyn och vingelfotad för jorden». I våra dagar står lifvets förklaring i närmaste samband med den storartade upptäckten af kraftens oförgänglighet, är derföre grundad på något för alltid bestående och, som vi tro, sjelf satt i säkerhet för allt tvifvel. Den är för den skull förtjent af vår synnerliga uppmärksamhet för vårt närvarande syfte.
Växtens näring består som bekant hufvudsakligen af kol och väte, hvilka likväl icke upptagas i enkelt tillstånd utan i samband med syre och under form af kolsyra och vatten. I bladens celler sönderdelass(dekompo-
8
Källa: Project Runeberg ·