Sida 144
IV. Lifvet i verldsrymden
141
som försiggått på jorden, måste ofelbart hafva försiggått äfven på andra verldar, och. det icke till någon del utan till alla delar, således äfven i hvad angår lifvets uppträdande, allt naturligtvis med de variationer, som vi sökt visa vara nödvändiga i följd af lokala betingelser.
Fysiskt ej mindre än intellektuelt lifs tillvaro i verldsrymden synes således vara en oafvislig nödvändighet, då man betraktar saken från induktivt-naturvetenskaplig synpunkt, och det är derföre i sin ordning, att vi, jordmenniskor, afsäga oss en inbillad företrädesrätt framför andra verldars, som ej ens har en skymt af berättigande i sig. Må vi villigt erkänna, att vi icke fylla anspråken på Guds förstlingsskapelser, och må vi komma i håg, att då redan vårt svaga förstånd kan tänka sig väsenden, så höjda öfver oss som himmelen är öfver jorden, då måste väl det absoluta tänkt sig ännu oändligt mycket fullkomligare sådana och ingalunda skrinlagt denna tanke derföre, att på en liten planet en gång skulle komma att rinnas varelser, som i all sin ofullkomlighet och inbilskhet nödvändigt ville betraktas som skapelsens prototyp och universets enda mensklighet. Den dag varder nog kommande, då äfven här det ordet skall varda besannadt: »De främsta varda de yttersta, ty den sig upphöjer han skall varda förnedrad», eller då det med andra ord skall vara ådagaladt, att vi rättvisligen icke förtjena annat än en högst underordnad plats i kretsen af rymdens otaliga slägten.
Sålunda äro bevisen och skälen för tillvaron af lif i verldsrymden lika talrika som bindande, medan deremot den motsatta åsigten ej är fotad på andra grunder, än att vi hittills ej sett våra fränder på de fjerran verldarna. Vi tveka för den skull ej att proklamera läran om befolkade verldar på samma gång som läran om verldarnas oändliga antal, ja vi tveka ej att tro, att hvarje blinkande strålpunkt på natthimmelen bringar oss helsningar från väsenden, som lika som vi älska, lida, hoppas och tro. Och det ligger i sanning någonting ojemförligt upphöjdare, skönare och skaparen mera värdigt i en sådan lära än i att låta hela universum på en punkt när vara ett enda omätligt dödsrike, ett den oinskränkta ödslighetens eviga herradöme. Eller
Källa: Project Runeberg ·