Tillbaka Read Runeberg

En färd genom verldsrymden

Originalsida 9
Originalsida 9
Originalsida 8
Originalsida 9
8–9

Sida 9

I. Solen

Och nu ha vi kanske ett svagt begrepp om hvad det vill säga att solen innehåller 1,200 billioner kubikmil. Det var dock denne jätte, som de gamle förestälde sig dragen af ett fyrspann, och som Anaxagoras med fara för sitt lif var nog djerf påstå vara större än Peloponnesos, ja om hvilken till och med en nutidens skald sjunger:

»Jag kan ej få solen på himlens borg, och derför jag intet begär».

Hvad skulle vi, stoftets grand, med denne väldige, hvars blotta åtanke kommer oss att häpna, och som, tillräckligt nära, skulle förinta oss i ett ögonblick.

I alla fall ser solen liten ut; hur kan hon då vara så stor? Afståndet förvillar vårt omdöme. Nåväl, huru långt är det då till solen? 13,800,000 mil. Åter igen en sådan obegriplig siffra! Ja, och derföre skola vi tillgripa samma metod som nyss för att fatta verkligheten.

Vi känna ljusets hastighet; dess bevingade andar genomila en sträcka af 28,000 mil på en sekund. När vi en klar sommarafton uppfånga den nedgående solens slocknande strålar, huru länge månne dessa då varit på, väg från ljusets källa? 8¼ minuter. Det var således icke solen sjelf, som lik en blodröd eldkula sjönk vid himlaranden? Nej, det var blott hennes strålar, som vallfärdade genom rymden. Men ännu mer! Om solen i ett sådant ögonblick på ett eller annat sätt försvunne, skulle vi först efter 8 minuter derom ha någon aning.

Eller kanske är ett annat exempel tydligare.

I våra dagar är kappgång en mycket på modet kommen och kanske äfven nyttig idrott. Då vidare ingen ting för den framåtsträfvande menniskan kan sägas vara absolut omöjligt, vilja vi antaga, att någon förslagen ingeniör i en framtid anlagt en gångbana till solen. När nu detta blir bekant, tviflar jag ej på att några engelsmän komma att slå vad om sina musklers styrka och sedan traska i väg till solen; kanske få äfven några af oss lust att göra sällskap, ty resan erbjuder tvifvelsutan mycket af sällsynt intresse. Men vägen är lång, och för att vara vissa att ej tröttna på vår färd, vilja vi först för att pröfva vår förmåga göra en liten tur kring jorden, kanske ock för att, i fall någon der ute skulle göra

Källa: Project Runeberg ·