Sida 10
I. Solen
någon förfrågan om vår planet, ej behöfva stå svarslösa. Alltså först en tur till fots kring jorden, som är 3,750 mil. Med t. ex. Stockholm som utgångspunkt, begifva vi oss åstad den 1 januari 1890 och fortsätta med en kontinuerlig hastighet af 3 mil dagligen. Under förutsättning att allt går lyckligt, när kunna vi påräkna att vara åter i vår goda hufvudstad? Visserligen ej efter »80 dagar», men dock den 20 juni 1893, således efter 3 år 5 månader och 20 dagar. Resan har uppfriskat oss, och nu i väg till solen, allt med samma hastighet dagligen. Äfven nu måste jag förutsätta lyckans bistånd: att vi t. ex. ej råka ut för någon meteorsvärm, eller någon svansande komet, eller att vi ej låta fängsla oss af den älskvärda Venus' tilldragande väsen o. s. v., ty då komme vi säkert att stå oss slätt nog. Bland alla nya företeelser hoppas jag vägen ej blir lång. Ändtligen en vacker dag anlända vi till solens fjerran länder. Der är mycket att se, men tiden kort. På sin höjd hinna vi anställa några analyser för att kontrollera Kirchhoff och Lockyer. Politiska förhållanden sysselsätta dem af vårt sällskap, som aspirera på att bli riksdagsmän, och enskildt hoppas jag att någon blifvande ecklesiastikminister måtte vara med »för undervisningsväsendets studerande». Efter några veckors dröjsmål i den »nya verlden» anträda vi återresan under enahanda förutsättningar som nyss. Vi återse vår gamla »moder jorden», men hvad nu! Här är ju all ting upp och nedvändt! Ingen menniska är oss bekant; språk, seder och förhållanden äro oss totalt främmande. Ett något besynnerligt, som det synes oss föga intelligent slägte stretar, som fordom vi, på den mödosamma valplatsen, och som sin kulturs dyrbaraste klenod vörda de ett kolossalt, af någon »modern» bildhuggare förfärdigat monument, på hvars sockel står: — Darwin! Tänk så märkvärdigt! Ja väl, men orsaken är den, att vår »titt» till seden tagit i anspråk 25,200 år, och hvad uträttas ej på sådana tider!
Nu förstå vi äfven att det är långt, mycket långt till solen.
Med att hafva lärt känna solens väldiga utsträckning i rummet stannar ingalunda forskaren. »Sedan solen är mätt, måste hon äfven vägas», och trots dess oerhörda storlek, lägger
Källa: Project Runeberg ·