En färd genom verldsrymden

ner angående planeten Mars' rörelse för att derur söka bevisa den heliocentriska teoriens oriktighet, sådan den framstälts af Kopernikus. För detta ändamål stälde han sitt rikhaltiga material till Keplers förfogande, med strängt åläggande för denne att leda det tygeska systemet i bevis. Huruvida något allvarligt försök i den vägen gjordes, är obekant; dock är det i följd af Keplers förkärlek för den heliocentriska verldsuppfattningen föga sannolikt. Så mycket är emellertid visst, att den store astronomen »genom den förträfflige Ty ges tjugoåriga nattvak»*) (observationer af Mars) leddes, till den ryktbara upptäckten af sina lagar. De keplerska lagarna äro en af den menskliga skarpsinnighetens största triumfer. Deras allmängiltighet inskränker sig icke inom vårt planetsystems trånga gränser, utan är universel och sträcker sig till stjernoceanens aflägsnaste fjerran. Hvarhelst verldar och solar rulla fram, yttrar sig, så vidt kändt är,, rörelsen i enlighet med Keplers tre följande satser:

I. Planeterna röra sig i elliptiska banor, hvars ena brännpunkt sammanfaller med solens medelpunkt**).

IL De ytor, som radius-vektor öfversopar, äro proportionela med tiden.

III. Omloppstidernas qvadrater förhålla sig till hvar andra som kuberna på medelafstånden, hvilket bäst åskådliggöres genom eqvationen

x 2 y 3

då x och xx föreställa tvenne planeters omloppstider och y och yx deras banors medelafstånd.

Med detta vetenskapens storverk var den sista skymten af tvifvel på det kopernikanska systemets riktighet undanröjd, och för den hyperdogmatiska skolans anhängare stod nu intet annat öfrigt än att hölja sig i sina sofismers trasiga mantel och med grämelse åse sina händers verks undergång utan att kunna för framtiden rädda en flik deraf.

*) Keplers egna ord.

**) Ellipsens ena brännpunkt kan och behöfver naturligtvis ej alltid sammanfalla' med den omkretsade sferens medelpunkt, utan kan, allt beroende på besagde kropps massa, antingen falla någonstädes inom dess yta eller ock derutom, i hvilket senare fall den blir endast en matematisk punkt i rymden.