Sida 164
V. Astronomiens historia
frihet, men var på det strängaste förbjuden att syssla med sin vetenskap och dessutom bevakad som en grof missdådare.
Galileo Galilei var född den 18 Februari*) 1564 i Pisa och slutade 1642, Newtons födelseår, sitt sorgliga, men ärofulla lif. Kyrkan vägrade honom en kristlig begrafning och utplånade först 1757 sin dom öfver honom sjelf och först 1835 domen öfver hans skrifter. Så slutade denne store man; och om än efterverlden ej funnit hans hållning under striden för sanningen honom i allo värdig, skall den dock alltid räkna Galilei som en af mensklighetens störste söner, som för vetenskapen gjort mer och lidit mer än de flesta**).
Nyvaknade stora idéer tilldraga sig alltid öfverlägsna naturers uppmärksamhet, och långt innan det nyuppfunna teleskopet riktades mot rymden, hade på andra sidan Alperna en rikt utrustad man stält sig i den astronomiska forskningens led. Hans boning är, tack vare fanatismens vandaliska framfart, för länge sedan jämnad med marken, men namnet Tyge Brahe skall alltid bli en »admiranda Stella» på forskningens himmel. På ön Hven uppförde han dåtidens berömdaste observatorium, Uranienborg, hvarest han under 20 års tid fortsatte en storartad vetenskaplig verksamhet. Genom sin utomordentliga iakttagelseförmåga och sina instruments sällsynta finhet lyckades han uppdrifva sina observationer till en förut oupphunnen noggranhet. Som praktisk astronom är han derföre en af de allra största verlden någonsin sett. — Tyge Brahe föddes på Knudstorp i Skåne 1546 och dog, på visst sätt landsflyktig för sin vetenskap, i Prag 1601.
Tviflande på det kopernikanska systemets riktighet och sjelf hysande en från Ptolemaios något afvikande åsigt, enligt hvilken solen omkretsades af planeterna, men sjelf med detta följe rörde sig kring jorden, hade Tyge under sin tjuguåriga vistelse på Hven utfört ytterst omständliga observatio-
*) Samma natt dog Michel Angelo, och sägen tillägger äfven samma timme.
**) Körande kyrkans ryktbara process mot Galilei hänvisas till: Framtiden, utg. af C. v. Bergen, ny följd, 1877, h. I, p. 60 och särskildt till prof. Whites på vårt språk öfvers, förträffliga arbete: Vetenskapernas strider, med förord af domprosten d:r H. M. Melin.
11
Källa: Project Runeberg ·