En färd genom verldsrymden

lagt i sitt ryktbara verk: La mécanique céleste, ett värdigt motstycke till Newtons Philosophiae naturalis principia mathematica. Olbers (f 1840) ha vi att tacka för den bästa metoden att bestämma kometbanor, Gauss (f 1855) för en högst förtjenstfull metod att beräkna planeternas, särskildt asteroidernas banor och den i astronomiens mysterier djupt invigde Bessel (f 1846) för likaledes nya förträffliga metoder och en ej förut anad noggranhet i beräkningar af fixstjernornas parallaxer. Vidare har Leverrier (f 1877) förvärfvat sig ett frejdadt namn genom sina förtjenster om den celesta mekanikens svårtillgängligaste områden, och genom sin beundransvärda beräkning af Neptunus' läge och massa på ett lysande sätt ådagalagt hela styrkan af den moderna astronomiens teorier. Slutligen har Schiaparellis undersökningar spridt ljus öfver kometernas och stjernfallens mystiska natur, hvarförutom Spektralanalysen uppfinnande och användning i astronomiens tjenst låtit oss blicka in i rymdens doldaste gömmor och grundlagt en rent astrofysisk vetenskap, hvars framtida storhet det för närvarande icke är möjligt att ens tillnärmelsevis ana; ty om någonsin om någon vetenskap, gäller det om Spektralanalysen: »In omnipotent! vinces».

Astronomiens historia utgör kanske det märkvärdigaste kapitlet i den menskliga odlingens häfder, emedan den förtäljer om en vetenskap, som å ena sidan tum för tum måst tillkämpa sig herravälde öfver lögn och dårskap och å den andra varit af den; mest genomgripande betydelse för det andliga framåtskridandet. Ända från sitt tidigaste framträdande har astronomien städse varit föremål för okunnighetens och vantrons fanatiska anfall, och hennes fanförare allt sedan Anaxagoras till nutidens förkättrade tänkare i viss mening offer för sina sträfvanden. I denna mångtusenåriga, ännu på långt när ej utkämpade strid mellan sanning och lögn, träda oss gestalter till mötes af ömsom den sublimaste och ömsom den förfärligaste natur: å ena sidan dessa vetenskapens heroer, som med hänförelse hängifva sig åt idéer och sanningar, hvilka i bästa fall tillskynda dem hån och förakt, men ofta fängelsets, tortyrens, ja bålets namnlösa marter; å den andra en i fanatisk yra skriande hop, som