Sida 174
V. Astronomiens historia
under religionens täckmantel och med krucifixet i handen bär våld på mensklighetens ädlaste söner och med satanisk vällust svänger pinbänkens gissel och bålets fackla för att slutligen, när illbragden är afslöjad, tillgripa den mest förnedrande reträtt. Ingen ting visar bättre än detta sorgliga förhållande vådan af att ställa vetenskapen under en förstelnad dogmtros kontroll. Dock, dessa mörkrets tider ligga nu bakom det förflutnas horisont, åtminstone står våldet vanmäktigt med brutna vapen gent emot den fria forskningen, äfven om det i smyg vredgadt gnisslar sina tänder. Och att så är, är ingalunda till oväsentlig del astronomiens förtjenst. Den har i stället för astrologiens gyckelverld skänkt oss en förnuftets skapelse, der godtycklighet och underverk icke finnas, utan som är ett lagbundet, ordnadt helt, der ej ett sandkorn ens lyder någon nycks ingifvelse; den har ådagalagt vår jords försvinnande litenhet i universum; den har visat, att i dessa af ljus genomskimrade rymder
»som gräs i natt myriader verldar gro»;
den har vidgat vår synkrets och skärpt vår blick för skapelsens omätbara storhet och med allt detta gifvit dödsstöten åt oräkneliga föreställningar, dogmer och traditioner, som framsprungit ur och stått och fallit med begreppet om jorden såsom den synliga verldens hufvudmoment. Att vidare fullfölja denna stora mission är astronomiens framtidsvärf, det ingen mer skall kunna förhindra henne. »Och likväl rör hon sig» — skall genljuda genom alla kommande tidsåldrar, men icke mer som en halfqväfd suck ur våldets tillbommade pinorum, utan som en befallande röst till hvar och en, som vågar utsträcka okunnighetens klumpiga händer att mästra på vetenskapens eviga bygnad. »Wir kennen die Feinde unseres Strebens, wir wissen, dass sie unversöhnlich sind, aber wir wissen auch, wie ihnen begegnet werden muss.»
*
Källa: Project Runeberg ·