Sida 27
I. Solen
alltid tillhör fotosferen (den egentliga lysande solytan), under det protuberanserna åter tillhöra ett solen omgifvande, omkring 1,000 mil djupt glödande vätgaslager, (kromosferen kalladt), hvadan fenomenen mycket väl kunna stå i något slags sammanband med hvarandra; märkligt är åtminstone att protuberanserna ofta framträda i fläckarnas närhet, i synnerhet om dessa äro stora. Det låter derföre tänka sig att en protuberans uppkommer på så sätt att, då en fläck uppstår, kromosferens derofvan befintliga gasmassor i den uppkomna Öppningen nedrusa, men för att i nästa sekund af den der rådande starka hettan uppjagas i form af väldiga bubblor. Men det är äfven tänkbart, att inifrån solen utrusande gaser vålla först fläckarnas uppkomst och sedan uppkasta kromosferens lättrörliga massa i skyn. Ja det är till och med ej alldeles omöjligt att protuberanserna äro förorsakade af solatmosferens väldiga vindar och sålunda att betrakta som bränningar på det oerhörda gashafvet.
Ingenting kan ge någon föreställning om det öfverväldigande skådespel, som solklotets omhvälfningar erbjuda. Under ett ögonblick råder på kromosferens eldhaf ett lugn, som man vore frestad tro aldrig kunna upphöra, och likväl äro några sekunder tillräckliga att förvandla stiltjen i den förfärligaste storm. Men hvilken storm? Jo, en sådan, som intet öra hört och ingen tunga kunnat beskrifva, men som sedd på 14 millioner mil ändå fyller betraktarens sinne med häpnad. Pl. III återgifver några sådana af Secchi observerade revolutioner på solen, nemligen tvenne s. k. strålprotuberanser af sällsynt storlek och ljusstyrka. De likna närmast oerhörda af våldsamma vindar hit och dit jagade flammor (n:o 1), eller sammanrulla de sig i molnformiga hvirflar för att sedan upplösa sig i det praktfullaste fyrverkeri (n:o 2).
Solens stormar öfverstiga i väldighet allt hvad vi på jorden bevittnat. Den 16 Okt. 1871 observerade Secchi och Struve en protuberans, som på den korta tiden af 29 minuter uppsteg till en höjd af 18,000 mil. Ännu några ögonblick — och allt var åter stilla som förut; 59 minuter hade sett den väldige födas och dö. Samma år den 7 Sept. observerade Young en ännu våldsammare eruption, dervid flammor kastades till en höjd af 34,000 mil, således nära 30
Källa: Project Runeberg ·