Ætoler

Ætoler, innevånarne i Ætolien, ett rått herdeoch jägarfolk, som icke tog någon del i grekernas samhällslif före den allmänna omstörtningen efter Alexander den stores död. De slöto sig då allt närmare tillsammans och voro de ende bland grekerna, som med framgång kunde motstå de macedoniske inkräktarne. Omkring 280 f. Kr. kan det "Ætoliska förbundet" anses färdigbildadt. Liksom i det achæiska förbundet stod en strateg i spetsen för detsamma, och ætolernas gemensamma angelägenheter afgjordes på en förbundsförsamling (Panaitolikon) i Thermon. Ætolerna utbildade sig allt mer till ett krigarefolk, som ställde sina vapen till deras tjenst, med hvilkas hjälp de hoppades att vinna någon fördel. Deras historia är endast berättelsen om plundringståg, som de företogo i Hellas och på Peloponnesus, och om krig, som de förde än med och än mot det Achæiska förbundet, hvars stigande makt de afundades, samt Macedonien, Sparta och Rom. Af det sistnämnda blefvo ætolerna, hvilka med Antiochus af Syrien slutit förbund mot Rom, slutligen kufvade (189 f. Kr.), och det Ætoliska förbundet upplöstes efter slaget vid Pydna (168 f. Kr.). Efter några år af oreda och inre strider delade ætolerna de öfrige grekernas öde och blefvo romerska undersåtar (146 f. Kr.).