Ändtarm

Ändtarm (rectum), anat., hos menniskan den nedersta, omkr. 16 cm. långa, mot bäckenets bakvägg belägna delen af tarmen (tarmkanalen). Den är i jämförelse med den närmast ofvan belägna delen af tarmen tämligen rak (deraf dess latinska namn), men är ändock krökt både sagittalt och frontalt, så att t. ex. bl. a. den nedre änden, som öppnar sig i stolgången, kröker bakåt. I sin öfre sträcka delvis täckt af bukhinnan, går den längre ned bakom blåsan hos mannen, bakom lifmodern och slidan hos qvinnan, hvadan dessa organ i viss mån kunna undersökas och behandlas från ändtarmen. I ändtarmen finnas några tvärgående veck, af hvilka ett är permanent, från höger framåtgående; detta gör stundom hinder vid lavemang, om icke pipen införes bakåt och mot venster. I ändtarmen formas tarminnehållet till uttömning. Detta ligger vanligen der en tid, tillbakahållet af den tjocka, involuntära ringmuskulaturen vid tarmens öfvergång i huden och af en voluntär ringmuskel (sfinkter) i denna; det ökas der småningom, tills mängden varder så stor, att känslan af »trängning» gifver signal att tiden är inne till dess afförande. — Såväl det naturliga uppehållet af exkrementen i svag tarm och under årens lopp som i synnerhet ett ofta försummadt aflägsnande af dem vålla tryck å tarmväggens kärl (vener) och hinder i blodets jämna gång derstädes; deraf uppstå stundom kollossala utvidgningar på dessa kärl, inåt eller utåt eller bådadera, hvilka smärta samt slutligen brista och blöda (se Hemorrhoider). Slemhinnevecken i sjelfva analöppningen blifva stundom säte för små sår, som kunna förorsaka häftiga smärtor. I sammanhang dermed kommer slutmuskeln i ett tillstånd af ständig kramp, som kan göra en operation nödvändig. I omgifningen af ändtarmens nedre del utveckla sig stundom abscesser. Öppnar sig en sådan abscess samtidigt inåt tarmen och utåt genom huden, uppstår en analfistel. Dessa fistlar läkas ej utan operation. Hos barn, som lida af kronisk tarmkatarr (se d. o.), händer det, att en del af ändtarmen pressas ut genom analöppningen (ändtarmsframfall). Medelst tryck af fingret införes det framfallna tarmstycket, och man söker att med en särskild bandapparat förhindra återupprepandet af en dylik prolaps. Ändtarmens slemhinna bildar ej sällan utgångspunkten för kräftsvulster. Af synnerlig vigt är att i tid upptäcka tillvaron af en dylik svulst, för att den må kunna aflägsnas, innan svulstbildningen öfvergripit på andra organ. Förstoppning i förening med smärtor samt afgång af blod genom stolgången äro tecken, som böra föranleda en undersökning af läkare. Jfr Anus. J. E. J-n.