Fjäder

Fjäder, zool., en bildning eller utväxt på foglarnas hud, motsvarande däggdjurens hår. Med undantag af näbben, fötterna och stundom vissa delar af hufvudet och halsen är foglarnas kropp beklädd med lätta, elastiska fjädrar. En fullt utvuxen fjäder består af stammen, hvilken utgöres af den s. k. spolen, den nedre, trinda, hornartade, vanligtvis genomskinliga delen, som nedtill är ihålig och upptill utbreder sig på den öfre ytan af stammens andra (öfre) del, det s. k. skaftet, som innehåller ett märgartadt ämne, samt fanet, beläget på ömse sijior om skaftet och bestående af långa, mer eller mindre tättsittande, strålformiga skifvor, hvilka äro besatta med små hullingar eller hakar, som åter sjelfva äro försedda med mindre dylika. Tack vare dessa små griporgan, äro strålarna så starkt fästa vid hvarandra, att fanet bildar en enda skifva. Genom denna anordning kunna flädrarna göra motstånd mot luften under fogelns flygt. För öfrigt kunna fjädrarna vara ganska olika. Somliga, konturfjädrarna, hafva ett styft skaft och ett sammanhängande fan. Hos andra fjädrar, dunen, är skaftet svagt samt fanstrålarna utan hullingar i kanterna. Ett tredje slags fjädrar, de s. k. fjäderborsten (hvilka stundom alldeles saknas), hafva trådsmala skaft och föga utvecklade fanstrålar. Ofta hafva dessa borstlika bildningar sin plats vid mungiporna. En utbredd fogelvinge visar, att de längre och större fjädrarna äro fästa utefter vingens ben, och att de mindre äro ordnade i flere rader, delvis täckande hvarandra och de större vingfjädrarna. Dessa s. k. vingpennor och vingtäckfjädrar ega olika namn, hand- l. smällpennor och armpennor, beroende af det läge de intaga på vingen. Af samma anledning hafva benämningarna hand- och armtäckfjädrar uppkommit. Likaledes har man att skilja mellan stjertpennor och stjerttäckfjädrar. Liksom däggdjuren fälla sina hår, fälla äfven foglarna årligen på bestämda tider sina fjädrar, hvilka efter någon tid ersättas af nya. Medan denna fällning af fjädrarna, den s. k. ruggningen, pågår, råkar fogeln i ett slags sjukligt tillstånd, med hvilket icke sällan äro förenade åtskilliga förändringar i hans lefnadssätt o. s. v. Fullständigast sker ruggningen om hösten; emellertid rugga många foglar, ehuru mer eller mindre fullständigt, äfven på våren och sommaren. Hos några foglar, som rugga under sistnämnda årstid, t. ex. änderna, får hannens drägt då en viss likhet med honans. Äfven på ett annat sätt än genom fullständig fällning kunna vissa foglars fjädrar få ett förändradt utseende. Fjädrarna kunna nämligen fälla endast vissa delar af fanet, hvarigenom de qvarsittande framträda så mycket tydligare. Denna företeelse kallas brämfällning. Både genom ruggningen och brämfällningen kunna sålunda foglarna under olika tider på året hafva ett högst olika utseende. Dessutom äro hannar och honor ofta hvarandra mycket olika. Ungarna likna sällan föräldrarna. J. G. T.