Fonografi

Fonografi (af Grek. fone, ljud, och grafein, skrifva), ljudskrift. I denna mening äro egentligen alla de vanliga skriftsystemen fonografiska, i motsats till t. ex. den kinesiska skriften, som är ideografisk (d. v. s. dess skriftecken representera icke ljud, utan begrepp). Särskildt brukas benämningen fonografi för åtskilliga ljudbeteckningsförslag, som göra anspråk på att återgifva språkljuden med större noggrannhet än de vanliga alfabeten. -- I England och Amerika är fonografi den vanliga benämningen på den pitmanska stenografien (uppfunnen af J. Pitman i början af 1840-talet), som i sin ursprungliga form eller med mindre förändringar är så godt som den enda i dessa land brukliga formen af stenografi. Till skilnad från äldre engelsk stenografi, som anslöt sig till den vanliga principlösa, engelska ortografien, skref P. efter uttalet, hvilket var ofantligt mycket enklare. Senare uppgjordes äfven ett vanligt alfabet ("longhand"), som P. kallar fonotypi. Organ för Pitmans fonografi och fonotypi är den af honom utgifna "Phonetic journal". Lll.