Geheime-arkivet

Geheime-arkivet, det ena af de stora danska riksarkiven, är dels ett arkiv för det kungliga huset, dels samlingsstället för de äldsta och vigtigaste diplomatiska källorna till Danmarks allmänna historia. Kort efter år 1500 bildades ett kungligt arkiv på Köpenhamns slott, dit småningom flere af de samlingar flyttades, som förvarats på de andra kungliga slotten. Andra landsortsarkiv bibehöllos dock länge, och derjämte hade både det danska och det tyska kansliet sina egna arkiv. Fredrik III flyttade d. 30 Okt. 1660 äfven riksrådets arkiv till slottet. Samtidigt upprättades ett nytt räntekammar-arkiv, hvilket skulle omfatta allt, som angick landets inkomster och utgifter (grundstommen i det andra stora riksarkivet, det s. k. ministeriernas arkiv). Det kungliga arkivets förste arkivarie blef 1663 P. Schumacher, hvilken efterträddes först af sin förre sekreterare F. Wolff, som 1676 blef geheime-arkivarie. Efter dennes frånfälle, 1684, blef T. Bartholin d. y. arkivsekreterare. Efter hans död (1690) saknade arkivet styrelse i sju år och flyttades till Rosenborgs slott. 1697--1730 var Arne Magnusson arkivsekreterare, och 1700 blef F. Rostgård geheime-arkivarie. 1720 flyttades arkivet från Rosenborg till en ny, för ändamålet särskildt uppförd byggnad, som låg bredvid det nya kanslihuset. Rostgård skildes från befattningen 1725, och 1730 blef H. Gram geheime-arkivarie. Denne införlifvade med arkivet flere privata samlingar och de vigtiga gottorpska arkiven samt lade grunden till det stora handskrifna diplomatarium, som sedan dess alltjämt fortsatts. Arbetet dermed utfördes dock hufvudsakligen af hans efterträdare, J. Langebek (1748--75), hvars namn diplomatariet bär. Efter Langebek följde G. Schöning (d. 1780), K. E. Voss (d. 1791), hvilkens omfattande och noggranna arbeten öfver arkivets samlingar ännu i dag äro till stor nytta, Thorkelin (d. 1829), som samlade och ordnade mera systematiskt än sina företrädare, F. Magnusson (d. 1847) och C. Wegener (från 1848). 1848 lades geheime-arkivet under Kirke- og undervisningsministeriet, med undantag af det kungliga husets arkiv, som fortfarande kom att stå omedelbart under konungen. Efter denna tid har geheime-arkivet varit lättare tillgängligt för historieforskaren. Det har blifvit betydligt tillökadt derigenom att alla kansliregistratur och "tegnelser" för åren 1571--1750 blifvit införlifvade dermed (de äldre, från tiden före 1571, hade redan 1832 blifvit öfverflyttade dit), likasom äfven de flesta ministerialarkiv intill 1750, de gamla herredags-arkiven samt flere kommunala och privata samlingar. Till följd af öfverenskommelse med Norge (1851) afstod geheime-arkivet en del arkivalier till detta land, och efter förlusten af Slesvig och Holstein (1864) utlemnades ett stort antal handlingar, som dock till största delen voro af mindre vigt. Arkivet innehåller många vigtiga rent svenska aktstycken, t. ex. det s. k. Sture-arkivet. Sedan 1852 utgifver geheime-arkivet årligen en berättelse ("Arsberetninger etc."), hvari meddelas åtskilliga vigtiga aktstycken. E. Ebg.