Gödningsämnen, landtbr. och agrikulturkem. Under begreppet gödningsämnen eller gödningsmedel innefattar man alla sådana beståndsdelar eller ämnen, som tillföras den odlade jorden i ändamål att tjena kulturväxterna till näring, och hvilka således bidraga att bibehålla eller föröka jordens fruktbarhet. Men vanligen innehålla gödningsämnena utom direkt växtnärande beståndsdelar äfven sådana ämnen, hvilka bidraga att i fysikaliskt afseende förbättra jorden, såsom att öka dess myllhalt samt göra den mera lucker, varm och tjenlig för de växter, som derå odlas. Alla sådana ämnen, hvilka hufvudsakligen afse att i fysikaliskt hänseende förbättra jorden, men ej omedelbart öka växtnäringsförrådet i densamma, kallar man jordförbättringsmedel. Af dessa påför man oftast högst betydliga qvantiteter, för att jorden derigenom till sin natur må kunna något förändras, t. ex. då man bringar massor af sand, mergel eller leror på torf- och mossjordarter eller omvändt förbättrar styfva lerjordarter medelst påförande af dyjord, mergel, kalk o. s. v. eller ock söker att upphjelpa en mager sandjord med tillhjelp af torf- och dyjord eller lerjordarter m. m. Det är visserligen en god sak, om de egentliga gödningsämnena tillika i någon mån kunna verka som ett jordförbättringsmedel; men man får icke begära, att så alltid skall ske. Hufvudkarakteren hos ett gödningsämne består deri att detsamma meddelar jorden ett ökadt förråd af direkt växtnärande beståndsdelar.
Gödningsämnena äro af olika slag, alltefter deras härkomst och sammansättning. Så plägar man skilja mellan animaliska och mineraliska gödningsämnen. De förra härleda sig från våra husdjur, hvilka gifva upphof till den vanliga s. k. kreatursspillningen l. ladugårdsgödseln. Dit höra ock de gödningsämnen, som leda sitt ursprung från menniskoexkrement. De mineraliska gödningsämnena tillverkas deremot af sådana bergarter, mineral eller fabriksaffall m. m., som innehålla salter eller mineraliska beståndsdelar, hvilka kunna tjena såsom föda för växterna samt af deras rötter omedelbart upptagas ur jorden. Då man blandar hvarjehanda förruttnande produkter, vare sig från växt- eller djurriket, med mineraliska eller jordartade ämnen, så erhåller man en gödselblandning eller ett gödningsämne, som inom landtbruket och agrikulturkemien bär namnet kompost l. kompostjord. En väl preparerad och till en likformig massa förruttnad och förvittrad kompostgödsel utgör ett kraftigt, fullständigt och högst värdefullt gödningsämne, som passar för alla jordarter och kulturväxter samt gifver jorden ej allenast assimilerbara växtnäringsämnen, utan derjämte vanligen tjenar såsom ett ypperligt jordförbättringsmedel.
I alla händelser är och förblir emellertid ladugårdsgödseln det vigtigaste och förnämsta gödningsämne, som landtmannen eller trädgårdsodlaren har att använda. Den är nämligen ett fullständigt gödningsmedel, hvilket innehåller alla de särskilda beståndsdelar, hvilka växterna behöfva till sin näring. Dessutom innehåller ladugårdsspillningen, likasom den omsorgsfullt beredda kompostgödseln, en ej obetydlig del myllbildande och i fysikaliskt afseende jordförbättrande ämnen. Jorden blir derför genom ladugårdsgödseln uppluckrad och uppvärmd, hvarjämte förvittringen och sönderdelningen af jordens förutvarande mineraliska och organiska beståndsdelar underlättas och påskyndas, så att ett större förråd af assimilerbar och tjenlig växtföda uppkommer, utom hvad det påförda gödningsämnet i och för sig innehåller. Bland fullständiga gödningsämnen kan man ock räkna de gödselpreparat, som beredas af hafstång och
andra lätt förruttnande sjöväxter, som äro rika på mineraliska beståndsdelar.
Utom förenämnda fullständiga gödningsämnen eger landtmannen numera till sitt förfogande en stor mängd fabrikat, hvilka innehålla endast några vissa af de beståndsdelar, som växterna behöfva för sin näring. Man kallar dessa preparat ofullständiga gödningsämnen,hjelpgödningsämnen l. bigödningsämnen, emedan man använder dem såsom hjelp eller fyllnad till ladugårdsgödseln eller för att gifva åt jorden någon viss beståndsdel, som den företrädesvis behöfver. Då dessa gödningsämnen vanligen framställas med konst eller fabriksmässigt, i det de förarbetas af åtskilliga mineral eller råämnen, som innehålla någon större halt af vissa växtnärande beståndsdelar, så har man äfven vanligen gifvit dem namnet konstgjorda l. artificiella gödningsämnen. De särskilda slagen eller arterna af desamma uppkallas vanligen efter det råmaterial, hvaraf de äro tillverkade, äfvensom med hänsyn till arten och beskaffenheten af den eller de beståndsdelar, som särskildt utmärka desamma. Så tillkännagifver den allmänna benämningen superfosfat, att gödningsämnet hufvudsakligen innehåller fosforsyra eller sura fosforsyrade salter, som äro lättlösliga i vatten. Efter det råämne, hvaraf superfosfaten blifvit tillverkade, uppstå de olika benämningarna: bakerguano-, mejillonesguano-, estremadura-, curaçao-, koprolit-, sombrero-, navassa-, osteolit-, maldenguano- och benl. benaske-superfosfat o. s. v. Dessa gödningsämnens värde bestämmes efter halten löslig fosforsyra, som kan variera från 10 till 20 proc. På sista tiden har man börjat tillverka koncentrerade superfosfat, hvilka innehålla ända till 40 proc. i vatten löslig fosforsyra. -- Bland qväfvehaltiga artificiella gödningsämnen märkas egentligen svafvelsyrad ammoniak samt chile-salpeter (salpetersyradt natron), och bland kalihaltiga framträda i synnerhet de s. k. stassfurtsalterna, såsom svafvelsyrad kali-magnesia, trefaldt och femfaldt koncentreradt kalisalt, klorkalium, kainit, svafvelsyradt kali o. s. v. Några konstgjorda gödningsämnen äro på en gång fosforsyre- och qväfvehaltiga, såsom upplöst peruguano, aminoniaksuperfosfat och benmjöl, hvilket senare dock ej innehåller fosforsyran i ett sådant tillstånd, att den omedelbart löses i vatten. Det ångpreparerade och finpulveriserade benmjölet sönderdelas och upplöses likväl ganska snart i jorden och visar sig verksamt, hvarför ock detta gödningsmedel tillhör de äldsta bigödningsämnen, som inom Sverige blifvit begagnade. Stundom framställer man blandningar af flere enkla artificiella gödningsämnen och erhåller derigenom preparat, som. till sin sammansättning äro mera fullständiga såsom växtnäringsmedel, ehuru de icke, i likhet med ladugårdsgödseln, kunna i fysikaliskt hänseende förbättra jorden. Sådana blandningar äro t. ex. kali-ammoniak-superfosfat, mossgödning, gödning för rotfrukter o. s. v. -- Medelst de artificiella gödningsämnena söker man egentligen att gifva jorden ett större förråd af fosforsyra, qväfve eller kali samt ock stundom kalk. Öfriga erforderliga växtnärande beståndsdelar anser man redan förut finnas uti hvarje kulturjord i tillräcklig mängd, så att någon särskild tillförsel deraf utifrån icke är behöflig. Men flere af de råmaterial, af hvilka de konstgjorda gödningsämnena tillverkas, kunna äfven omedelbart och utan annan föregående preparering, än sönderkrossning och finmalning, användas som gödningsmedel. Sålunda begagnar man t. ex. finpulveriserad apatit, fosforit, obuluskonglomerat (från Boda socken i Dalarna), råguano samt sönderstampade eller krossade råa kreatursben m. m. Ofta utströr man dessa ämnen bland ladugårdsgödseln eller uppblandar dem med dyjord och bildar deraf en kompost, som sedermera visar sig ganska kraftig och verksam, emedan de tillsatta råämnena derigenom fortare lösas och förvandlas till assimilerbar växtföda. Bland öfriga produkter, hvilka användas som gödningsämnen, antingen direkt eller ock efter föregående kompostering, må nämnas hornspån, intorkad kreatursblod (blodguano), rapskakemjöl, ull-affall, spis-aska m. m. Vidare bereder man numera högst värdefulla gödningsämnen af fisk-affall samt mindre värdefulla fiskslag, s. k. fiskbenmjöl och fiskguano. Sådana fabriker finnas på Lofoten, på Grötön vid Lysekil m. fl. ställen. Guano l. huano är ett i Syd-Amerika och Afrika förekommande gödningsämne, som begagnats i Europa sedan början af 1840-talet. Det utgöres till största delen af fogelexkrement, som under årtusenden hopat sig i stora massor på öarna och skären i nämnda verldsdelar, och införes till Europa, der man grundlagt flere fabriker för dess förarbetning till lämpliga gödselpreparat. Ett särskildt slag af gödningsämnen är pudrett, som tillverkas af menniskoexkrement genom tillsats af kalk (kalkpudrett), kolstybb, torr dyjord, torkad och mullrik lera, sand, sågspån, linskäfvor eller andra torrbildande ämnen. Pudretten är ett fullständigt gödningsämne och kan betraktas som ett slags kompostgödsel. Med indirekta gödningsämnen menas sådana, som ej omedelbart bidraga till växtnäringen, men i stället inverka på de i jorden förutvarande beståndsdelarna, så att dessa blifva tjenliga till växtföda. Jordens fruktbarhet ökas alltså på bekostnad af det växtnäringsförråd, som redan förefinnes i jorden, men som genom det tillsatta indirekta medlet hastigare göres verksamt. Såsom exempel på indirekta gödningsämnen kan man anföra gips (svafvelsyrad kalk), vanlig kalk, koksalt samt vissa slag af skiffermjöl m. m.
Vid inköp af konstgjorda gödningsämnen har man att tillse, det varan eger den sammansättning eller halt af värdefulla beståndsdelar, som uppgifves och garanteras. Detta pröfvas genom kemisk analys, som numera med lätthet kan åstadkommas vid landets kemiska stationer och agrikulturkemiska laboratorier. Vidare skall man göra sig underrättad om gödningsämnets yttre, fysikaliska beskaffenhet. Detsamma bör
vara torrt och väl pulveriseradt, så att man med lätthet kan jämnt utsprida och fördela det öfver de fält, som dermed skola gödslas. Benmjöl bör vara omsorgsfullt siktadt och finmalet, ty derpå beror hufvudsakligen dess hastiga och fördelaktiga verkan som gödningsämne. Ju mera koncentrerade gödningsämnena äro, desto mera kan man betala för deras halt af fosforsyra, qväfve eller kali, emedan man i sådant fall ej behöfver vidkännas så stora transportkostnader för att skaffa jorden ett visst belopp af de nämnda växtnärande beståndsdelarna.
Inom Sverige finnas många fabriker för tillverkning af artificiella gödningsämnen, i synnerhet för fabrikation af ångprepareradt benmjöl, såsom vid Sörqvarn i Vestmanland, Ulfsnäs i Jönköpings län, A. W. Friestedts i Stockholm, A. M. Graeséns i Vingåker, hos bolaget "Ceres" i Göteborg och på mångfaldiga andra ställen, inom de flesta af Sveriges provinser. För tillverkning af superfosfat och andra dylika gödningsämnen ega vi f. n. (1882) inom Sverige egentligen endast tvänne större fabriker, hvilka hvardera årligen tillverka hundratusentals centner af gödningspreparat. Dessa äro Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag, som har sina fabriksanläggningar vid Gäddviken i närheten af Stockholm, samt Skånska superfosfat- och svafvelsyre-fabriks-aktiebolaget i Helsingborg. Såsom råmaterial vid dessa fabriker förarbetas norsk apatit, estremadurafosforit, mejillonesguano, fransk fosforit eller apatit o. s. v. Båda fabrikerna tillverka sjelfva den svafvelsyra, som de för superfosfattillverkningen behöfva. För öfrigt importeras numera årligen färdigberedda gödningsämnen till högst betydliga belopp från England, Danmark och Tyskland. Ifrån Ryssland införes ångprepareradt benmjöl i ansenlig mängd.
Det är först sedan kännedomen om kulturväxternas näringsförhållanden, jordarternas natur och de olika gödningsämnenas verkningssätt blifvit mera allmänt spridd bland den landtbrukande allmänheten, som användningen af de många olika gödningsfabrikaten kunnat med framgång ega rum. Oaktadt man såsom en följd af ladugårdsskötselns framsteg under de senare åren numera kan bereda sig ett större och värderikare förråd på kreatursgödsel än i forna tider, och oaktadt man i våra dagar bättre förstår att tillvarataga alla affall och andra till gödningsmedel användbara produkter, som vid en landtegendom kunna förefinnas, så behöfver man icke dess mindre inköpa artificiella gödningsämnen. Orsaken dertill är dels den utvidgade uppodlingen af större jordområden, som förr ej blifvit för detta ändamål begagnade, dels ock de större anspråk, som man numera har på en jords bördighet, hvaraf följer, att man behöfver gödsla åkerfälten snart sagdt för hvarje skörd. Under sådana förhållanden torde mången landtbrukare och fosterlandsvän kanske emotse framtiden med bekymmer, vid tanken på att dessa tillgångar på artificiella gödningsämnen skulle kunna taga slut eller anskaffandet af sådana blifva så dyrt, att man måste afstå från dessa landtbrukets vigtiga hjelpmedel. Sverige har emellertid inom sitt område omätliga tillgångar på råmaterial, hvilka möjliggöra en obegränsad fabrikation af alla slags gödningsämnen. Vidsträckta kärr och mossar innehålla outtömliga förråd på torf och dyjord, hvaraf de yppersta gödningsmedel kunna beredas; utmed hafskusterna uppkastas ofantliga massor af tång och andra hafsväxter, hvilkas aska är rik på kalisalter, utom det att dessa växter i sin helhet kunna förarbetas till gödningsämnen af nästan samma värde och verkan som ladugårdsgödseln; fiskerierna, i synnerhet vid vestkusten, lemna affall, som för landtbruket kunna blifva af största betydelse; bergen äro öfverallt rika på fältspat och andra kalihaltiga mineral, hvilka nog i en framtid torde komma att tillgodogöras för landtbrukets ändamål; fosfatförande bergarter och jordaflagringar äro ej så sällsynta och hafva redan blifvit anträffade i flere provinser. Ännu hafva icke dessa och andra dylika tillgångar blifvit i någon väsentligare mån anlitade; men när tiden är inne och behofvet kräfver, skall nog industrien med tillhjelp af de agrikulturkemiska forskningarna finna medel och utvägar att på ett fördelaktigt sätt tillgodogöra sig dessa inom Sveriges egna gränser befintliga skatter.
C. E. B.