Imitation

Imitation (Lat. imitatio), efterbildning, efterhärmning. Musikt., efterhärmning, upprepning af motiv. Liksom arkitekturen så är äfven musiken i väsentlig grad byggd på imitation. Men då arkitekturen ofta rör sig med en ren reproduktion, får deremot i musiken ett återuppträdande motiv oftast en ny belysning genom olika harmoni eller accentuering, genom inträde på ett annat tonsteg o. s. v. Det sistnämnda förekommer oftast och ligger särskildt till grund för kanon och fuga. De vigtigaste arterna äro imitation i 1) parallelrörelse, 2) motrörelse (stigande motiv faller och tvärt om), 3) förlängning (noternas tidsvärden ökas, augmentation), 4) förkortning (tidsvärdena minskas, diminution). Kontrapunktisterna i 15:de-16:de årh. använde äfven den kräftgående imitationen (temat upprepas baklänges, såsom läst från höger till venster eller sedt i en spegel) äfvensom andra påhitt, såsom öfverspringande af pauser eller mindre notvärden m. m., allt spegelfäkterier utan estetiskt värde, emedan de ej kunna höras, utan äro till blott för ögat. Om real och tonal imitation, se Fuga. - Ett upprepadt imiterande af samma motiv på flere olika tonhöjder urartar till det fel, som kallas orsalier, hvilket i närvarande sekel bl. a. vidlåder ej mindre Rossini än Wagner. A. L.