Kvener

Kvener, en fornfinsk folkstam. Kvenland omtalas i företalet till konung Alfreds öfversättning af Orosius' historia, deri konungen, åberopande norrmannen Ottars vittnesbörd, säger: "åt norr från Sverige, skildt derifrån genom en ödemark, och öster om Norge ligger Kvenland". Detta utgjorde således landet kring Bottniska vikens nordligaste del, d. v. s. nuvarande norra Vester- och Österbotten. "Kven" är troligen en förvrängning af det finska kainalaiset, kajaner, en benämning, som fordom gafs innevånarna i norra Finland, och som härledes af ordet kainu, våt, sank mark. Kvenerna voro ett krigiskt och djerft folk, som ofta oroade grannfolken, i synnerhet norrmännen, med vilda härjningståg. De rodde med båtar längs floderna till sjöarna i det inre landet. Sedan buro de båtarna öfver bergen till norska sidan, der de längs strömmarna trängde fram till norrmännens odlade bygder. Någon gång företogo de gemensamma härfärder med norrmännen. Så sände 877 deras konung, som af sagan med ett icke finskt namn kallas Faravid, sändebud till höfdingen öfver norska Finmarken, Thorolf, med anhållan om dennes hjelp mot de fientlige karelerna. Förslaget antogs, norrmännen och kvenerna inbröto gemensamt i karelernas land och vunno rikt byte. Äfven med svenskarna egde krigisk beröring rum. Sagan förtäljer, att omkr. år 1050 den svenske konungen Emund gammals son tågade norrut för att utvidga rikets gränser gent emot kvenerna. Men han sjelf och hela hans här omkommo, emedan kvenerna förgiftat vattnet i brunnarna. Derefter blifva underrättelserna om kvenfolket dunklare och otillförlitligare, så mycket mera, som ljudlikheten mellan orden kven och qvinna gaf anledning till att förblanda kvenerna med de mytiska amazonerna. Sista gången omtalas kvenerna 1271, då de jämte karelerna företogo en härfärd till Hålogaland i Norge. Troligen blefvo de derefter undanträngda och kufvade af sina grannar, karelerna. De nuvarande innevånarna i norra Österbotten härstamma antagligen till icke ringa del från de forne kvenerna. Deras namn fortlefver i ordet "kvän", den norska benämningen för "finne". M. G. S.